I lördags, som på beställning, blev jag sjuk. Jag förstod inte allvaret förrän på söndagskväll och jobbade ändå hela helgen, men på måndagen blev det till slut en tur till doktorn. Och nu börjar hostan ge med sig. Men tröttheten sitter i. Inte så konstigt kanske, efter en sådan späckad höst. För en vecka sedan avslutade vi vår barnproduktion och jag spelade mormor Ester för sista gången. Hon som aldrig har berättat sin barndoms historia om Raoul Wallenberg och hans arbete i Budapest. Ett långt projekt har gått till sin ända. Fint blev det!
Nu kurerar jag mig själv med sömn, Alex och Sigges podcast och Kristina Sandbergs bok Sörja för de sina. En helt otrolig fristående fortsättning på Att föda ett barn. Kan inte släppa tanken på Maj. Hennes öde. Det ömmar.





