måndag 31 december 2012

Önskan


Och vad händer i kväll då? Jag är inte det festiga typen, har inte planerat någonting, och kanske blir det som förra året. En stilla kväll helt ensam. Och jag har inga problem med det. Det enda jag vet är att jag ska skriva ett brev till mig själv, att öppna om ett år eller så. Jag gjorde ofta det för ett par år sedan när allt var ganska svårt. Det gav mig en förhoppning om att det som tyngde mig just då skulle vara över när jag läste brevet igen. Det här gången blir det skrivet med mer glädje än någonsin. Jag har många förhoppningar just nu och önskar verkligen att de går i uppfyllelse. Den som lever får se. 
Nu vill jag önska er alla ett:

Gott Nytt År! 



Och nu?


I morgon börjar det nya året. En nystart, som alla andra år. Jag hoppas på ett friskt, rent, ljust och nyfiket år med en massa glada överraskningar, nya bekantskaper och positiva besked. Jag har varit dålig på att ta hand om mig själv det senaste året, både på in-och utsidan. Ett av mina mål för det nya året blir att ändra på det. Ta hand om mig själv, bry mig om både mitt yttre och inre, och försöka att inte skämmas för det. Jag ska jobba på att komma ifrån den obekväma känslan jag känner när jag är "för mån" om mig själv, som jag tror bottnar i en rädsla för att bli självupptagen. 
Jag har ett bra liv. Jag tror att 2013 kan utveckla det till något ännu bättre. Jag önskar bara att jag själv och alla mina nära och kära får vara friska. I slutändan finns det egentligen ingenting som är viktigare. 


söndag 30 december 2012

2012








2012. Ett år av mitt liv. Vad hände egentligen? Jag har svårt för summeringar, svårt att minnas, både  vad som var höjdpunkter och vad som var dalar. Jag har varit kombo, tittat på oräkneliga teaterföreställningar, ätit frukost på café väldigt många gånger, firat midsommar på Skansen, besökt Vadstena och varit på den bästa BAO-konserten någonsin på Vaksala torg. Och jag har haft en helt galen höst då jag tagit reda på hur mycket jag kan göra på en och samma gång utan att gå sönder. För att få reda på var gränsen går måste man gå sönder lite. Nu vet jag, nu har jag lärt mig, och kommer inte att köra lika hårt i framtiden. Tror jag. 



måndag 24 december 2012

söndag 23 december 2012

Julefriden





Det är städat. Det är ordnat. Allt är lugnt. Snart ska tallen kläs. Krubban tas fram. Sen kan julafton komma. Precis som den är. Lugn och fridfull. 


fredag 21 december 2012

Sörja för de sina


I lördags, som på beställning, blev jag sjuk. Jag förstod inte allvaret förrän på söndagskväll och jobbade ändå hela helgen, men på måndagen blev det till slut en tur till doktorn. Och nu börjar hostan ge med sig. Men tröttheten sitter i. Inte så konstigt kanske, efter en sådan späckad höst. För en vecka sedan avslutade vi vår barnproduktion och jag spelade mormor Ester för sista gången. Hon som aldrig har berättat sin barndoms historia om Raoul Wallenberg och hans arbete i Budapest. Ett långt projekt har gått till sin ända. Fint blev det! 

Nu kurerar jag mig själv med sömn, Alex och Sigges podcast och Kristina Sandbergs bok Sörja för de sina. En helt otrolig fristående fortsättning på Att föda ett barn. Kan inte släppa tanken på Maj. Hennes öde. Det ömmar. 


torsdag 13 december 2012

Gläns över sjö och strand



Igår, i efterdyningarna av lyckoruset, satte jag mig ner med en lussekatt, tända ljus och te för att idka julstämning. Jag flätade hjärtan och lyssnade på P2 Klassisk Jul. Det är den bästa kanalen för alla. Har inte julstämningen infunnit sig så kommer den garanterat efter en stunds lyssnande! Men, om man vill rikta in sig lite mer på Lucia, så kan jag rekommendera min Lusselista. Glad Lucia! 



onsdag 12 december 2012

För det finns en chans. Det finns faktiskt en chans.


Jag har gått runt och lett mitt största leende hela dagen idag. Gått runt på stan och fnittrat och hoppat i snöhögar. Har varit i ett lyckorus sen i förmiddags. För då gjorde jag en sak som var så otroligt rolig och inspirerande. Och jag fick träffa en av mina stora idoler. Åh, det var fint! En stund att minnas! 

*

Efter två dagar med sammanlagt fyra föreställningar har vi ledigt idag och i morgon. På fredag spelar vi de sista föreställningar av ungdomsmusikalen Det kunde varit du. Vi har fått otroligt fin respons från de som sett den vilket gjort oss alla väldigt glada. Som vi har slitit med det här projektet. Och snart är det över. Konstigt. Kan inte riktigt ta in att vi inte ska fortsätta spela nästa vecka. Ska passa på att njuta multum på fredag! 



måndag 10 december 2012

Det kunde varit du


Tre föreställningar på en dag och jag njuter. Tänker inte på att jag sitter med buskiga ögonbryn och grått hår på tunnelbanan hem, det spelar liksom ingen roll. Det jag håller på med är större, hur pretentiöst det än låter. Här är jag och min kära medspelare Frida timmarna innan kvällens föreställning som blev en succé! I morgon kväll är det dags igen. Men nu: Sömn! 


onsdag 5 december 2012

"Tror han att man måste ligga stel och styv under kistlocket för att vara död? Tror han det, Gösta Berling? Tror han inte att de flesta människor här i världen är redan döda, eller halvdöda?"





Oj, vilken vinter det blev helt plötsligt. Efter en dag sjuk i sängen och genrep och föreställningar är plötsligt hela Stockholm i kaos p.g.a snön. Det är meterhöga vallar på Götgatan och den långa trappan upp till min gata fungerar nu bäst som brant skidbacke. Då är det skönt att komma hem, vara någorlunda frisk, och titta på Gösta Berlings saga med Thommy Berggren och Margareta Krook.
 


Väldigt passande en sån här dag när man drömmer om slädar istället för opålitlig kollektivtrafik. 


söndag 2 december 2012

Du ska tacka dina gudar




Du ska tacka dina gudar,
om de tvingar dig att gå
där du inga fotspår
har att lita på.

Du ska tacka dina gudar,
om de gör all skam till din.
Du får söka tillflykt
lite längre in.

Det som hela världen dömer
reder sig ibland rätt väl.
Fågelfri var mången,
vann sin egen själ.

Den som tvingas ut i vildskog
ser med nyfödd syn på allt,
och han smakar tacksam
livets bröd och salt.

Du ska tacka dina gudar,
när de bryter bort ditt skal.
Verklighet och kärna
blir ditt enda val.

lördag 1 december 2012

Mary, Edith, Sybil och jag






Downton på Hallwylska palatset i Stockholm - Fint som snus. De har dessutom en visning om hur den Hallwyllska familjen firade jul för sisådär hundra år sedan. Jag önskar att jag hinner se den innan den försvinner. 



söndag 25 november 2012

Kulturell lördag


Östasiatiska museet. Skansens julmarknad. Liljevalchs djefla utställning om August. Hallwylska palatsets utställning med kläder från Downton Abbey. NK:s julskyltning. Allt detta hanns med igår under ett par timmar i Stockholms novemberväder. Inte konstigt att jag var trött och somnade som en gris tidigt på kvällen. Men nu kan jag njuta av gårdagens fynd från Skansen: Lussebullar och Benny Anderssons Orkesters julskiva. Kan inte förstå att de inte gjort en tidigare! 


onsdag 21 november 2012

Materiell önskelista

Jag brukar inte önska mig saker längre. Dels för att jag vill uppskatta det jag har mer än det jag inte har och dels för att jag har så många icke-materiella önskningar och drömmar som jag mycket hellre vill ska slå in. Men självklart finns det grejer, mer eller mindre onödiga, som jag drömmer om att få eller skaffa själv. Så här kommer den: 

Linnéas materiella önskelista (utan inbördes ordning)

1. Digital systemkamera, enklare modell
2. Blixt till min polaroidkamera
3. Film till min polaroidkamera
4. Oräkneliga illustrationer från Tovelisa, allra helst Ugglekramen
5. Helkroppsmassage
6. Pedikyr och manikyr (har aldrig testat, är det värt?)
7. Teaterbiljetter, framförallt till Hjälp sökes
8. Underbara Claras bok


De icke-materiella önskningarna håller jag för mig själv. Det känns bäst så. Just nu i alla fall. Vad önskar ni er? 









Ojojoj!


Så många år som jag väntat på att Luciafirandet i Svt ska vara från Uppsala Domkyrka. Den ståtligaste kyrkan av dem alla där jag själv så många gånger haft Luciakonsert med Uppsala Musikklasser. Och så, i år, blir det äntligen av! Med de bästa av de allra bästa! Benny! Helen! Stockholm Chamber Brass! 
För er som inte känner till de sistnämnda är det en av världens bästa brasskvintetter. Urban Agnas, som spelar i kvintetten, var min lärare på musikhögskolan i Köln och ett par år innan dess. Jag har tillbringat otaliga timmar tillsammans med honom och han har betytt och betyder otroligt mycket för mig. Han är en musiker i världklass, precis som Benny och Helen, och det kan inte bli annat än bra! 
Jag drömde till och med om det i natt. Jag var med på inspelningen i domkyrkan och pratade efterklang med gänget. Fint var det. Precis som det här kommer bli! 


onsdag 7 november 2012

Säga ja, mena nej


Så kan det kännas ibland. Ena sidan av en vill uttrycka något, den andra något helt annat. Idag har jag gjort mig själv hemskt upprörd på grund av att jag sa tvärtemot det jag kände inuti. Det var bara en liten bagatell, en skitsak, men fick mig otroligt ledsen och uppriven. Inte för det det handlade om, utan för att jag inte kunde stå upp för mig själv och säga hur jag faktiskt kände. Och jag har inte problem med att uttrycka mina åsikter öppet - så länge de inte påverkar andra negativt - och det är väl bra egentligen. Men när det går så långt att jag inte kan stå upp för mig själv på grund av en diffus rädsla av att skapa dålig stämning eller ge någon dåligt samvete - då har jag passerat en gräns. Offrat mig själv och min rätt att säga min mening till förmån för alla andras välbefinnande. In absurdum. Måste jag förtydliga att jag inte tycker om den sidan hos mig själv? 


lördag 13 oktober 2012

Höstiga hälsningar


En mer hektisk höst har jag aldrig varit med om. Önskar att dygnet hade fler timmar och veckorna en extra dag, en dag för vila och återhämtning. Efter en månad utan nästan en enda ledig dag har jag fått signaler från kroppen att lugna ner mig. Men det är svårt, allt är ju så roligt! Vill göra allt, vill vara med på allt. Vill inte vara den som säger nej! Och än går det bra! Jag ska försöka ta hand om mig själv bättre  nästa vecka när det börjar om igen. Ingen rast, ingen ro - så är det i kultursektorn - och jag älskar det! Bilden är från en kväll i augusti, BAO spelar för mig och 7000 andra på Vaksala Torg i Uppsala och jag har min bästa klänning. Den som får mig att känna mig lite som Alva i Madicken, min idol, just när hon dansat med Sotarn på välgörenhetsbalen. Vilket barndomsminne! 



onsdag 5 september 2012

Trubadurerna ska samlas på mitt fönsterbleck. Och kungen och drottningen ska sätta på sig sina kronor och be mig om ursäkt.


Ett studiebesök en onsdag i september 2012. Förmiddag. Solen lyser över Nybroviken och blåsten för med sig den där krispiga höstluften som är så skön att andas. Den gör mig nästan berusad. I kroppen rusar energi och känslor, planer och idéer om vartannat och jag mår riktigt bra. Än är jag inte där, än är jag bara där i drömmarna, precis som i natt. Men bara det att jag bestämt mig gör att resan blir lite mer angelägen och, tror jag, mycket mycket roligare. Åh, att hitta hem. Hitta flera hem. Det e' fint de'. 


onsdag 29 augusti 2012

Vill veta allt!


Hösten är här, skolan är igång och bloggen har medvetet blivit bortprioriterad. Jag blev för ett tag sedan hemskt konfunderad och tveksam till hela bloggmediet och min del i det. Varför bloggar jag? För vems skull och vad vill jag uppnå? Är inte allt bara ett narcissistiskt egoprojekt? Under den tid jag funderat på detta har jag ändå gått in här och märkt att det fortfarande är en strid ström som trillar in och tittar runt. Och jag blir så nyfiken. Vilka är ni som läser bloggen? Vill ni att jag ska fortsätta och i så fall, vad vill ni se/höra/läsa? Vore hemskt tacksam att höra från er! 

tisdag 14 augusti 2012

På ett ögonblick blir allt annorlunda


    Skogen långt borta
    himlaranden långt i fjärran
    frostiga åkrar milsvitt emellan.
    Min ensamhet nära,
    tätt intill,
    bredvid mig under täcket.

ur Sånger om kärlek av Eeva Kilpi



torsdag 9 augusti 2012

Hemma igen

 

                På förmiddagarna skriver jag,
                på eftermiddagarna blir det dikter,
                på kvällarna spanar jag ut mot vägen,
                dricker vin och dansar.
                Vilken solodanserska
                har inte världen gått miste om i mig.

                Den som inte kommer
                vet inte vad han går miste om.


ur Sånger om kärlek av Eeva Kilpi



lördag 28 juli 2012

Allt bra som finns


Ibland bara slår det mig, hur bra jag har det! Hur mycket av det jag drömt om som faktiskt har slagit in och till och med blivit bättre än jag kunnat föreställa mig. Med Stockholm. Med teatern och vännerna och nu också med jobbet. Vårvintern 2011 slog det mig att jag kanske kunde jobba på Junibacken, det tror jag skulle passa migOch nu sitter jag här, jobbar på Junibacken, och trodde inte att det kunde bli så här bra! Det är en ynnest att få arbeta för att glädja barn och vuxna tillsammans med sådana arbetskamrater som finns på Junibacken. Att alltid känna sig välkommen och uppskattad, att känna att det man gör faktiskt tas emot med glädje. Fint är vad det är! 


fredag 27 juli 2012

I min lilla, lilla värld av blommor


Idag åker jag till Norrland på vinst och förlust. Jag vet inte vart jag kommer hamna eller vad som kommer hända, men jag hoppas på många bad, loppisar och den vackraste naturen. Medan jag är borta vill jag bjuda på ett filmtips - Rännstensungar från 1974 med Cornelis, Anita Lindblom och Monika Zetterlund. Som barn hade jag den här inspelad på video och jag såg den många, många gånger. Det var i den här filmen jag blev kär i Cornelis och förälskad i Anita Lindblom. Kanske är det härifrån min romantisering av skitiga bakgårdar  i oförstörda kvarter kommer. Kanske inte en sund romantisering, men ändå förståelig när man ser den här filmen, filmad i ren 30-talsfilmsanda!


Hittade dessutom sången I min lilla, lilla värld av blommor från originalversionen av Rännstensungar från 1944. Helt underbart! 


torsdag 26 juli 2012

söndag 22 juli 2012

En sekund av klarhet

En solig morgon på Nytorget. Ett plötsligt uppvaknande och en insikt: Saker händer. Saker förändras. Men det blir inte så annorlunda i framtiden mot hur det är nu. Jag blir inte så annorlunda, jag är den jag är den jag är. Den jag är. Jag kanske kommer att förändras. Saker kommer hända mig. Men ändå är jag den jag är. Nu. Och sen. 

*

Jag kan inte avgöra om insikten gjorde mig lugn och tillfreds eller uppgiven och frustrerad; jag tror att jag kände en lättnad. Det lustiga med insikter är att de är helt klara i en sekund eller så, och sedan är de borta. Efteråt finns bara minnet av insikten kvar. Och när minnet sviktar börjar allt om från början igen. Eller...?




Tuppen










Tuppen av Lasse Hallström, en komedi som bygger på Ivar Lo-Johanssons bok Kvinnofabriken. Magnus Härenstam, Pernilla August, Allan Edwall är alla med i filmen som utspelar sig på en textilfabrik i Sjuhäradsbygden under andra världskriget. En tidstudieman anställs för att studera arbeterskornas arbete. Han börjar dock studera dem även på fritiden. Om man som jag gillar 40-talsmodet och musiken och bra skådespeleri är detta en film att se. Lättsam men välgjord.