måndag 12 september 2011

Överraskningen


Jag är barnsligt förtjust i överraskningar - att planera för andra och att få uppleva själv. (En hemlig dröm är att någon gång få en egen överraskningsfest.) Men kanske är det allra roligast att överraska sig själv. Det hände mig idag. Jag gjorde något på jobbet igår som inte   gemene man, och definitivt inte jag, normalt gör. Jag, som trodde att jag var den som avvaktar och fegar ur för att sedan ångra det ogjorda i efterhand, gör plötsligt det motsatta.

En röst inom mig tog över, mitt förnuft stod plötsligt stum och förvånad när händerna lydde hjärtat. Med darrande fingrar plitade jag ner ett par ord på en lapp. Sedan var tärningen kastad. Och så här, ett par timmar senare, tänker jag på hur spännande livet kan te sig ibland. 

Ingenting är faktiskt uppgjort på förhand - våra öden ligger i våra egna darrande händer.  Det är vi som sätter gränserna och skapar möjligheterna för vad som kan hända i framtiden. Och ibland, när hjärtat bultar extra hårt känner jag livets puls i tinningarna och tackar för allt jag känner och upplever. Sedan hoppar jag. 

2 kommentarer:

  1. Oh vad jag undrar vad det egentligen var du gjorde nu, vad du skrev för ord på lappen :) Men åh, det här inlägget var väldigt fint att läsa, jag brukar alltid lyssna på mitt förnuft och ångra saker jag inte gjorde, kanske inte stora saker men de där små. Varför låter man bli när man egentligen inte har något att förlora på att göra det?

    SvaraRadera
  2. Och så om Gösta Berling förstås, nej, jag har t-y-v-ä-r-r inte sett den, vill verkligen göra det. Har sett klipp, Margaretha Krook som majorskan är ju så perfekt så det kunde inte bli bättre ... Däremot började jag kika på stumfilmen från -24, den är ju nästan skrämmande. Fast det kan jag tycka att boken också är, den har en sådan kraft, någon slags levandegörande kraft. När Ulrika Dillner spelar piano och tror att det är Sintram som sitter i gungstolen och så är det inte det, oooh, jag kan knappt läsa det stycken när jag är ensam eller när det är mörkt.
    Åh, nu längtar jag verkligen efter att få börja med min uppsats, det ska bli riktigt roligt.

    SvaraRadera