Strindberg på en vägg

"Däremot öppnas det ett litet fönster här för tårfyllda avsked"

Klungan alltså...

Jag kan se det här hur många gånger som helst!

Se oss flyga över scenen i fruktansvärda hastigheter

Önskan

Och vad händer i kväll då? Jag är inte det festiga typen, har inte planerat någonting, och kanske blir det som förra året. En stilla kväll helt ensam. Och jag har inga problem med det. Det enda jag vet är att jag ska skriva ett brev till mig själv, att öppna om ett år eller så. Jag gjorde ofta det för ett par år sedan när allt var ganska svårt. Det gav mig en förhoppning om att det som tyngde mig just då skulle vara över när jag läste brevet igen. Det här gången blir det skrivet med mer glädje än någonsin. Jag har många förhoppningar just nu och önskar verkligen att de går i uppfyllelse. Den som lever får se. 

Nu vill jag önska er alla ett:

Gott Nytt År! 

Med vänliga hälsningar

Önskar er alla en fridfull och glad jul

Nu ska jag äta gott, dricka glögg och titta på Karl-Bertil

God Jul!

För det finns en chans. Det finns faktiskt en chans.

Jag har gått runt och lett mitt största leende hela dagen idag. Gått runt på stan och fnittrat och hoppat i snöhögar. Har varit i ett lyckorus sen i förmiddags. För då gjorde jag en sak som var så otroligt rolig och inspirerande. Och jag fick träffa en av mina stora idoler. Åh, det var fint! En stund att minnas! 

*

Efter två dagar med sammanlagt fyra föreställningar har vi ledigt idag och i morgon. På fredag spelar vi de sista föreställningar av ungdomsmusikalen Det kunde varit du. Vi har fått otroligt fin respons från de som sett den vilket gjort oss alla väldigt glada. Som vi har slitit med det här projektet. Och snart är det över. Konstigt. Kan inte riktigt ta in att vi inte ska fortsätta spela nästa vecka. Ska passa på att njuta multum på fredag! 

Du ska tacka dina gudar

Du ska tacka dina gudar,

om de tvingar dig att gå

där du inga fotspår

har att lita på.

Du ska tacka dina gudar,

om de gör all skam till din.

Du får söka tillflykt

lite längre in.

Det som hela världen dömer

reder sig ibland rätt väl.

Fågelfri var mången,

vann sin egen själ.

Den som tvingas ut i vildskog

ser med nyfödd syn på allt,

och han smakar tacksam

livets bröd och salt.

Du ska tacka dina gudar,

när de bryter bort ditt skal.

Verklighet och kärna

blir ditt enda val.

Trubadurerna ska samlas på mitt fönsterbleck. Och kungen och drottningen ska sätta på sig sina kronor och be mig om ursäkt.

Ett studiebesök en onsdag i september 2012. Förmiddag. Solen lyser över Nybroviken och blåsten för med sig den där krispiga höstluften som är så skön att andas. Den gör mig nästan berusad. I kroppen rusar energi och känslor, planer och idéer om vartannat och jag mår riktigt bra. Än är jag inte där, än är jag bara där i drömmarna, precis som i natt. Men bara det att jag bestämt mig gör att resan blir lite mer angelägen och, tror jag, mycket mycket roligare. Åh, att hitta hem. Hitta flera hem. Det e' fint de'. 

"Om man har en talang, då får man ju se till att ta hand om den, annars är man ju dum i huvudet" - Benny Andersson

Sånt här händer inte ofta. Den stora trion samlad i samma intervju, samtidigt. Åh.

Hemma igen

 

                På förmiddagarna skriver jag,

                på eftermiddagarna blir det dikter,

                på kvällarna spanar jag ut mot vägen,

                dricker vin och dansar.

                Vilken solodanserska

                har inte världen gått miste om i mig.

                Den som inte kommer

                vet inte vad han går miste om.

ur Sånger om kärlek av Eeva Kilpi

Veckans Dokumentär! #8

Ett förgiftat liv, del 2

Veckans Dokumentär! #7

Ett förgiftat liv. Svensk dokumentär om droger från 1996. 

Se den!

Veckans Dokumentär! #6

Som en skriver i kommentarsfältet: Ett viktigt kapitel om det moderna samhällets baksida. 

En sekund av klarhet

En solig morgon på Nytorget. Ett plötsligt uppvaknande och en insikt: Saker händer. Saker förändras. Men det blir inte så annorlunda i framtiden mot hur det är nu. Jag blir inte så annorlunda, jag är den jag är den jag är. Den jag är. Jag kanske kommer att förändras. Saker kommer hända mig. Men ändå är jag den jag är. Nu. Och sen. 

*

Jag kan inte avgöra om insikten gjorde mig lugn och tillfreds eller uppgiven och frustrerad; jag tror att jag kände en lättnad. Det lustiga med insikter är att de är helt klara i en sekund eller så, och sedan är de borta. Efteråt finns bara minnet av insikten kvar. Och när minnet sviktar börjar allt om från början igen. Eller...?

Döda poeters sällskap

Kanske en av de bästa filmerna. Någonsin. 

Överallt alltid

Jag går runt i det strålande vädret och vill hitta på någonting. Det finns tusen saker jag skulle vilja göra men det blir inte så mycket av det. Överallt ser jag människor som gör saker, njuter, slappar, badar eller umgås. Alltid i par. Aldrig ensamma. Och här står jag, vill göra saker. Vill njuta, slappa, bada. Men vet inte med vem. 

Behovet av planering

Det är så lätt att bara flyta med, inte anstränga sig, inte bry sig. Det löser sig ändå, det fixar sig alltid. Men ibland inser man att man behöver planering mer än något annat för att fungera bra. Listor, scheman och regler. Hur tråkigt den än låter är det precis vad som behövs. I alla fall för mig. I alla fall just nu. 

En blå dag

Igår var en riktigt blå dag. Eller snarare, en grå - en blågrå dag. Funderingar och tankar som lever inom mig kom upp till ytan. Frågor som: Vad gör jag för fel egentligen? Är jag fel i mig själv? Varför verkar det jag drömmer om så lätt att fånga för andra och inte för mig? Vad kan jag styra över, vad rår jag inte över? Vem är jag i andras ögon egentligen? 

Efter en blå eftermiddag åkte jag hem till landet och föräldrarna och där är jag nu. Regnet öser ner som vanligt men det gör inget, för i köket står P1 på, precis som alla dagar och mamma torkar golvet. Här kan man andas, alltid.

Drömmen om en dröm

På en äng på Skansen plockade jag nio midsommarblomster under absolut tystnad. De ligger nu under min kudde. Varför de ligger där förstår ni säkert redan. Drömmen om den sanna midsommarnattsdrömmen lever fortfarande i mig. Drömmen om den rätte. Därför ligger det just nu nio midsommarblomster under min kudde. 

Länder ingen bor i längre

Häromdagen fick Niotillfem-Sandra en så fin kommentar i sin blogg som hon sen publicerade. Jag kopierar den rakt av här för den är för bra för att inte spridas vidare. Läs och begrunda. 

*

"Förlåt om det låter som en floskel men jag tänker såhär:
Varje unik kombination av människor är lite som ett eget land, med eget språk, egna traditioner, egna lagar och en egen kultur.
Det kommer aldrig att finnas ett likadant land igen. Världen är full av länder som ingen bor i längre, men som vart och ett finns kvar i minnet hos de tidigare invånarna.
Och i det landet som du och L bodde i, kommer det för alltid vara ni som är det fina.
Era bilder på sedlarna.
Ingen annan kan nånsin kliva in i det landet, eller ta den platsen som var din.
Den killen som L är där, är för alltid bara din. Alltså på riktigt; han kommer aldrig att ge samma kärlek, samma människa, till någon annan – för din upplevelse av honom fanns från början till slut inuti dig.
Han var den där mannen i ditt hjärta och i dina tankar (precis som alla våra upplevelser i livet är just våra, skapade av våra intryck i kombo med vårt inuti).
Just nu ser du det vackra i ert land, det kommer du göra i framtiden också.
Och ja, det kommer du att småle över, och känna djup värme och melankoli över när minnet sveper förbi dig i framtiden. Men.
Jag har rest mellan många sådana länder i mitt liv och en sak har jag lärt mig om det: Varje land som jag bosatt mig i, som jag slagit rot i mer än för en stund, har varit ännu varmare och ännu mer demokratiskt än det förra.
Därför att det som var fint i varje land var till hälften jag, och den halvan tar jag med mig hela livet. Det är från ett varmare, ännu bättre land du kommer minnas L om några år.
Jag lovar.
Efter en tid tänker man att “hade jag inte plockat ogräs hela tiden i vår trädgård, så hade jag det funnits ogräs där och inte bara blommor. Utan mig är han inte den mannen”. Det kommer fortsätta att vara sådär vackert i det landet som du nu har lämnat.
Men om en tid kommer du se att utanför ert land är han inte vacker på samma vis. Det var du som gjorde landet till ett paradis för dig. Du är hon som kan skapa kärlek och vänskap i din värld, det kommer du fortsätta med. Och livet är så beskaffat att man blir bättre och bättre på det."

*

Jag känner igen mig. Gör du?

En stund på jorden

Tar vi ett kort på barnen i sommartid...

...när de dansar

När vi dansar

En stund på jorden