2012

2012. Ett år av mitt liv. Vad hände egentligen? Jag har svårt för summeringar, svårt att minnas, både  vad som var höjdpunkter och vad som var dalar. Jag har varit kombo, tittat på oräkneliga teaterföreställningar, ätit frukost på café väldigt många gånger, firat midsommar på Skansen, besökt Vadstena och varit på den bästa BAO-konserten någonsin på Vaksala torg. Och jag har haft en helt galen höst då jag tagit reda på hur mycket jag kan göra på en och samma gång utan att gå sönder. För att få reda på var gränsen går måste man gå sönder lite. Nu vet jag, nu har jag lärt mig, och kommer inte att köra lika hårt i framtiden. Tror jag. 

För det finns en chans. Det finns faktiskt en chans.

Jag har gått runt och lett mitt största leende hela dagen idag. Gått runt på stan och fnittrat och hoppat i snöhögar. Har varit i ett lyckorus sen i förmiddags. För då gjorde jag en sak som var så otroligt rolig och inspirerande. Och jag fick träffa en av mina stora idoler. Åh, det var fint! En stund att minnas! 

*

Efter två dagar med sammanlagt fyra föreställningar har vi ledigt idag och i morgon. På fredag spelar vi de sista föreställningar av ungdomsmusikalen Det kunde varit du. Vi har fått otroligt fin respons från de som sett den vilket gjort oss alla väldigt glada. Som vi har slitit med det här projektet. Och snart är det över. Konstigt. Kan inte riktigt ta in att vi inte ska fortsätta spela nästa vecka. Ska passa på att njuta multum på fredag! 

Ojojoj!

Så många år som jag väntat på att Luciafirandet i Svt ska vara från Uppsala Domkyrka. Den ståtligaste kyrkan av dem alla där jag själv så många gånger haft Luciakonsert med Uppsala Musikklasser. Och så, i år, blir det äntligen av! Med de bästa av de allra bästa! Benny! Helen! Stockholm Chamber Brass! 

För er som inte känner till de sistnämnda är det en av världens bästa brasskvintetter. Urban Agnas, som spelar i kvintetten, var min lärare på musikhögskolan i Köln och ett par år innan dess. Jag har tillbringat otaliga timmar tillsammans med honom och han har betytt och betyder otroligt mycket för mig. Han är en musiker i världklass, precis som Benny och Helen, och det kan inte bli annat än bra! 

Jag drömde till och med om det i natt. Jag var med på inspelningen i domkyrkan och pratade efterklang med gänget. Fint var det. Precis som det här kommer bli! 

"Om man har en talang, då får man ju se till att ta hand om den, annars är man ju dum i huvudet" - Benny Andersson

Sånt här händer inte ofta. Den stora trion samlad i samma intervju, samtidigt. Åh.

I galopp

Kanske blir det ingen dans för mig idag. 

Därför har jag gjort en spellista med ett par fina visor att dansa sina lurviga till!

Funkar lika bra runt midsommarstång som köksbord.

I galopp

En stund på jorden

Tar vi ett kort på barnen i sommartid...

...när de dansar

När vi dansar

En stund på jorden 

En förtröstan

Under året som gått har det hänt så mycket, hela min värld ser annorlunda ut nu mot vad den gjorde för ett år sedan. Men framförallt ser jag annorlunda på livet, på mig själv och min omgivning. Jag tror att jag har hittat det nu, det som jag så länge drömde om och strävade efter utan att riktigt veta vad det var. På köpet har jag fått en större tilltro till mig själv och att lita på min inre röst. En förtröstan genom livet. Det går bra. Allt kommer bli bra, förr eller senare. 

Bild + text = sant

en cellist sitter i mitt kök
en natt för länge sedan
hon spelar för stjärnorna
och håret flyter, det flyger
i takt med tonerna
som föds i hjärtat
och dör i vinden

fingrarna greppar fram
allt det vackra, ömma
sidenband växer ur hennes rygg
och knyts till rosetter i universum

en cellist sitter i mitt kök
hon spelar för stjärnorna
en natt för länge sedan

Händelser

Saker jag gjort de senaste två veckorna när mitt internet varit mer eller mindre paj: Jag har kokat levande kräftor på min mammas födelsedag. Jag har varit på stadsteaterns invigning av säsongen och insett, när jag lyssnat på HAIR-ensemblen, att jag vill gå på typ allt. Jag har varit på Moderna Museet, Jonas Gardell i Vitabergsparken och suttit på olika caféer och skrivit. Jag har varit på anställningsintervju och börjat provjobba. Jag har varit statist i en långfilm, haft två konserter. Jag har blivit intervjuad live i radio och sjungit i den samma. Jag har börjat på Calle Flygare. Det har visst hänt en del! 

Långt i syd mot bleknad himmel blänker fönstrens rad som guld på Södermalm

Fyra dagar i Stockholm och jag förstår inte hur jag någonsin ska kunna bo någon annanstans!  Idag tog jag lite ledigt ifrån textpluggandet inför de stundande konserterna och ägnade den helt otroligt heta dagen åt långpromenad och bad på Långholmen, hela tiden läsande Bibis memoarbok. 

Jag traskar runt, pratar för mig själv och förundras, förstummas av allt skönt jag ser omkring mig. Det känns som om jag kommit hem. Jag bedåras av gamla träkåkar med lummiga innergårdar och tänker: "Det är här jag ska bo" vid varje nyupptäckt kvarter med röda stugor. Jag memorerar gatornas namn och ristar en egen karta i mitt hjärta. Jag bedövas av utsikten från kära Per Anders Terass och från alla andra platser och blir lika glad varje gång jag ser ut över Stockholm och inser att jag bor här. Jag bor här nu. Och jag älskar det!

Ett fint minne

Ett par bilder till från min examen, nämligen mitt program som jag blev väldigt nöjd med. Bilden på framsidan är från en vacker gränd i Gamla stan i Stockholm i vintras. Den andra bilden är från en båt förra sommaren på väg till Åland. Fick faktiskt beröm från juryn för både musik, program och klänning efter konserten.

Nytt i musikfilken

Idag har jag lagt upp ett nytt stycke under filken Musik. Det är jag som spelar ett Intrada, ett solostycke av Otto Ketting, i början på förra sommaren. Det hörs nog ganska tydligt att det är en liveinspelning och jag har låtit den vara helt oretuscherad, men jag tycker att det är ett fint stycke och därför har jag lagt upp den. Mycket nöje!

Klick!

För ungefär en månad sedan köpte jag en Polaroidkamera och jag är himla nöjd! 

Vi tittar lite: 

Tre bilder från min examensdag

 På restaurang efter en konsert

Kölner Dom med vacker himmel

 Michael, Dario och Felix

 Caroline och jag

Jag kunde dansa så, jag kunde sväva så

Här är ett par bilder till från examensdagen. På fredag är det redan två veckor sedan. Tiden går snabbt men minnet av dagen kommer stanna kvar länge. 

Diplomprüfung fertig!

Jag tog en snabb bild på mig själv i aftonklänningen,
en kort stund innan det var dags att gå in på scenen

Idag gjorde jag det. Mitt Diplomprüfung. Kl. 12.00 i kammarmusiksalen på Hochschule für Musik und Tanz Köln spelade jag upp mitt 45 min långa program för jury, familj och vänner. Efteråt spelandet, som gick bra, fick jag mitt betyg och sedan blev det kramkalas i foajén med alla mina fina vänner.

Innan jag gick in på scenen insåg jag att jag verkligen har förberett mig och gjort mitt allra bästa inför det här provet. Nu var det bara att gå ut och ha kul! Och det hade jag. Visst, jag var lite nervös och blev ganska trött i läpparna ungefär halvvägs in i konserten, men det gjorde inget. Jag njöt av varje sekund! Det bästa var nästan att några av mina allra bästa vänner var med och spelade och delade den här stunden med mig. Är superglad och jättenöjd med allt! 

Kommer lägga upp fler bilder från dagen senare. Här ovan får ni en sneakpeak på klänningen jag sytt upp för dagens konsert. En vacker kreation i bordeaux-rött med släp som får mig att känna mig som en prinsessa! Hela dagen har hittills varit helt fantastiskt och förhoppningsvis fortsätter det så. Snart är det dags att bege sig till restaurangen och efter det är det dags att fira med mina vänner. Bis bald! 

En vecka kvar

Om en vecka är jag klar. Kan inte fatta det.

Turné

I maj var jag på turné till Österrike och italienska Tirolen med orkestern på skolan

Först åkte vi till Salzburg och spelade - Mahlers femte symfoni var vad som stod på programmet

    

Efteråt firade jag och Caroline att första konserten gått bra

Två av mina allra bästa vänner - Dario och Caroline i bussen efter konserten 

Från Salzburg åkte vi till den vackra staden Brixen där vi skulle bo resten av turnén

Vädret var strålande och staden var magiskt vacker

Vi spelade ytterligare tre konserter, i Merano, Sterzing och här ovan i Toblach

Under den sista dagen var vi ett gäng som bestämde oss för att vandra i bergen

Många timmar senare var vi äntligen uppe på 2000 meters höjd

Och det var verkligen värt det 

Utsikten var bedövande vacker och luften var frisk och ren

Innan sista konserten på kvällen spexade jag och Rhea genom att byta instrument för en stund

Det blev verkligen en resa att minnas för livet