en cellist sitter i mitt köken natt för länge sedan
hon spelar för stjärnorna
och håret flyter, det flyger
i takt med tonerna
som föds i hjärtat
och dör i vinden
fingrarna greppar fram
allt det vackra, ömma
sidenband växer ur hennes rygg
och knyts till rosetter i universum
en cellist sitter i mitt kök
hon spelar för stjärnorna
en natt för länge sedan
Vad fint! Och även om hon inte sitter där nu, så gör hon det ändå liksom. I ditt minne. Och på bilden.
SvaraRadera