Visar inlägg med etikett Ögonblick. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Ögonblick. Visa alla inlägg

söndag 30 december 2012

2012








2012. Ett år av mitt liv. Vad hände egentligen? Jag har svårt för summeringar, svårt att minnas, både  vad som var höjdpunkter och vad som var dalar. Jag har varit kombo, tittat på oräkneliga teaterföreställningar, ätit frukost på café väldigt många gånger, firat midsommar på Skansen, besökt Vadstena och varit på den bästa BAO-konserten någonsin på Vaksala torg. Och jag har haft en helt galen höst då jag tagit reda på hur mycket jag kan göra på en och samma gång utan att gå sönder. För att få reda på var gränsen går måste man gå sönder lite. Nu vet jag, nu har jag lärt mig, och kommer inte att köra lika hårt i framtiden. Tror jag. 



måndag 24 december 2012

Med vänliga hälsningar


Önskar er alla en fridfull och glad jul
Nu ska jag äta gott, dricka glögg och titta på Karl-Bertil

God Jul!






söndag 23 december 2012

Julefriden





Det är städat. Det är ordnat. Allt är lugnt. Snart ska tallen kläs. Krubban tas fram. Sen kan julafton komma. Precis som den är. Lugn och fridfull. 


onsdag 12 december 2012

För det finns en chans. Det finns faktiskt en chans.


Jag har gått runt och lett mitt största leende hela dagen idag. Gått runt på stan och fnittrat och hoppat i snöhögar. Har varit i ett lyckorus sen i förmiddags. För då gjorde jag en sak som var så otroligt rolig och inspirerande. Och jag fick träffa en av mina stora idoler. Åh, det var fint! En stund att minnas! 

*

Efter två dagar med sammanlagt fyra föreställningar har vi ledigt idag och i morgon. På fredag spelar vi de sista föreställningar av ungdomsmusikalen Det kunde varit du. Vi har fått otroligt fin respons från de som sett den vilket gjort oss alla väldigt glada. Som vi har slitit med det här projektet. Och snart är det över. Konstigt. Kan inte riktigt ta in att vi inte ska fortsätta spela nästa vecka. Ska passa på att njuta multum på fredag! 



måndag 10 december 2012

Det kunde varit du


Tre föreställningar på en dag och jag njuter. Tänker inte på att jag sitter med buskiga ögonbryn och grått hår på tunnelbanan hem, det spelar liksom ingen roll. Det jag håller på med är större, hur pretentiöst det än låter. Här är jag och min kära medspelare Frida timmarna innan kvällens föreställning som blev en succé! I morgon kväll är det dags igen. Men nu: Sömn! 


lördag 13 oktober 2012

Höstiga hälsningar


En mer hektisk höst har jag aldrig varit med om. Önskar att dygnet hade fler timmar och veckorna en extra dag, en dag för vila och återhämtning. Efter en månad utan nästan en enda ledig dag har jag fått signaler från kroppen att lugna ner mig. Men det är svårt, allt är ju så roligt! Vill göra allt, vill vara med på allt. Vill inte vara den som säger nej! Och än går det bra! Jag ska försöka ta hand om mig själv bättre  nästa vecka när det börjar om igen. Ingen rast, ingen ro - så är det i kultursektorn - och jag älskar det! Bilden är från en kväll i augusti, BAO spelar för mig och 7000 andra på Vaksala Torg i Uppsala och jag har min bästa klänning. Den som får mig att känna mig lite som Alva i Madicken, min idol, just när hon dansat med Sotarn på välgörenhetsbalen. Vilket barndomsminne! 



onsdag 5 september 2012

Trubadurerna ska samlas på mitt fönsterbleck. Och kungen och drottningen ska sätta på sig sina kronor och be mig om ursäkt.


Ett studiebesök en onsdag i september 2012. Förmiddag. Solen lyser över Nybroviken och blåsten för med sig den där krispiga höstluften som är så skön att andas. Den gör mig nästan berusad. I kroppen rusar energi och känslor, planer och idéer om vartannat och jag mår riktigt bra. Än är jag inte där, än är jag bara där i drömmarna, precis som i natt. Men bara det att jag bestämt mig gör att resan blir lite mer angelägen och, tror jag, mycket mycket roligare. Åh, att hitta hem. Hitta flera hem. Det e' fint de'. 


tisdag 14 augusti 2012

På ett ögonblick blir allt annorlunda


    Skogen långt borta
    himlaranden långt i fjärran
    frostiga åkrar milsvitt emellan.
    Min ensamhet nära,
    tätt intill,
    bredvid mig under täcket.

ur Sånger om kärlek av Eeva Kilpi



söndag 22 juli 2012

En sekund av klarhet

En solig morgon på Nytorget. Ett plötsligt uppvaknande och en insikt: Saker händer. Saker förändras. Men det blir inte så annorlunda i framtiden mot hur det är nu. Jag blir inte så annorlunda, jag är den jag är den jag är. Den jag är. Jag kanske kommer att förändras. Saker kommer hända mig. Men ändå är jag den jag är. Nu. Och sen. 

*

Jag kan inte avgöra om insikten gjorde mig lugn och tillfreds eller uppgiven och frustrerad; jag tror att jag kände en lättnad. Det lustiga med insikter är att de är helt klara i en sekund eller så, och sedan är de borta. Efteråt finns bara minnet av insikten kvar. Och när minnet sviktar börjar allt om från början igen. Eller...?




fredag 13 juli 2012

Njuta livets goda






Grillkväll på Junibacken. Underbar mat. Allsång. Solnedgång över stan. Ibland blir allt bara helt rätt!

onsdag 4 juli 2012

Det sa bara klick!


Igår gjorde jag kanske världens bästa impulsköp - en polaroidkamera modell äldre. Jag har spanat och suktat efter en länge och igår kunde jag inte hålla mig längre. Den stod där i skyltfönstret i gamla stan och faktiskt, det sa bara klick! Nu är den min, nu äntligen kan jag ta fyrkantiga analoga kort där man aldrig riktigt vet hur det blir förrän efteråt. Jag gillar't!


lördag 30 juni 2012

En gåva från Morgongåva


Jag är så hemskt glad över den här bilden för jag är så hemskt lik min farfar över munnen. I vanliga fall tycker jag inte att jag är lik någon i släkten, jag har ingen att referera till och jämföra mig med. Ingen vars utseende ens lite grann påminner om mitt. Men på bilden från Ålandsbåten i förrfjol sommar fångades ett leende på kort. Ett leende och en blick som var farfars på pricken. 


tisdag 26 juni 2012

Juninatten





Nu går solen knappast ner,
bländar bara av sitt sken.
Skymningsbård blir gryningstimme
varken tidig eller sen.

Insjön håller kvällens ljus
glidande på vattenspegeln
eller vacklande på vågor
som långt innan de ha mörknat
spegla morgonsolens lågor.

Juni natt blir aldrig av, 
liknar mest en daggig dag.
Slöjlikt lyfter sig dess skymning
och bärs bort på ljusa hav.


Juninatten av Harry Martinsson




måndag 25 juni 2012

Skansen i mitt hjärta










Det är svårt att beskriva med ord och ett par få bilder hur fint jag hade det på Skansen i fredags. Jag fann någon slags frid därinne, ett lugn jag inte kan beskriva. De senaste veckorna har gått lite upp och ner, jag har svårt att hitta struktur på min tillvaro. Men inne på Skansen kändes allt plötsligt så självklart, så rent och klart. Det dåliga samvetet gnager ständigt i mig, för allt och ingenting. Men jag insåg därinne att jag duger; jag gör mitt bästa och försöker så gott jag kan, och mer kan jag faktiskt inte göra. Det är konstigt det där, vad ett friluftsmuseum kan få en att uppleva känslomässigt. 

fredag 22 juni 2012

Drömmen om en dröm




På en äng på Skansen plockade jag nio midsommarblomster under absolut tystnad. De ligger nu under min kudde. Varför de ligger där förstår ni säkert redan. Drömmen om den sanna midsommarnattsdrömmen lever fortfarande i mig. Drömmen om den rätte. Därför ligger det just nu nio midsommarblomster under min kudde. 

Denna midsommarafton, ett liv


Jag som trodde att det inte skulle bli något midsommarfirande för mig i år - tji fick jag! Efter en underbart mysig, lyxig och lugn arbetsdag på Junibacken cyklade jag upp till stället på bilden, Skansen. Jag hade inga planer, inga förväntningar och blev helt överväldigad av alltihop runt omkring mig. Stämningen, alla glada människor, alla fina arrangemang - dessutom helt underbart väder med klarblå himmel och sol. Jag kan inte med ord beskriva hur denna eftermiddag och kväll har varit, men jag inser redan nu att den på något sätt har varit livsavgörande. Hur och på vilket sätt vet jag inte själv ännu, men något hände där på Skansen. Det är jag väldigt glad för. Jag berättar mer i morgon. 


torsdag 21 juni 2012

Länder ingen bor i längre

Häromdagen fick Niotillfem-Sandra en så fin kommentar i sin blogg som hon sen publicerade. Jag kopierar den rakt av här för den är för bra för att inte spridas vidare. Läs och begrunda. 

*


"Förlåt om det låter som en floskel men jag tänker såhär:
Varje unik kombination av människor är lite som ett eget land, med eget språk, egna traditioner, egna lagar och en egen kultur.
Det kommer aldrig att finnas ett likadant land igen. Världen är full av länder som ingen bor i längre, men som vart och ett finns kvar i minnet hos de tidigare invånarna.
Och i det landet som du och L bodde i, kommer det för alltid vara ni som är det fina.
Era bilder på sedlarna.
Ingen annan kan nånsin kliva in i det landet, eller ta den platsen som var din.
Den killen som L är där, är för alltid bara din. Alltså på riktigt; han kommer aldrig att ge samma kärlek, samma människa, till någon annan – för din upplevelse av honom fanns från början till slut inuti dig.
Han var den där mannen i ditt hjärta och i dina tankar (precis som alla våra upplevelser i livet är just våra, skapade av våra intryck i kombo med vårt inuti).
Just nu ser du det vackra i ert land, det kommer du göra i framtiden också.
Och ja, det kommer du att småle över, och känna djup värme och melankoli över när minnet sveper förbi dig i framtiden. Men.
Jag har rest mellan många sådana länder i mitt liv och en sak har jag lärt mig om det: Varje land som jag bosatt mig i, som jag slagit rot i mer än för en stund, har varit ännu varmare och ännu mer demokratiskt än det förra.
Därför att det som var fint i varje land var till hälften jag, och den halvan tar jag med mig hela livet. Det är från ett varmare, ännu bättre land du kommer minnas L om några år.
Jag lovar.
Efter en tid tänker man att “hade jag inte plockat ogräs hela tiden i vår trädgård, så hade jag det funnits ogräs där och inte bara blommor. Utan mig är han inte den mannen”. Det kommer fortsätta att vara sådär vackert i det landet som du nu har lämnat.
Men om en tid kommer du se att utanför ert land är han inte vacker på samma vis. Det var du som gjorde landet till ett paradis för dig. Du är hon som kan skapa kärlek och vänskap i din värld, det kommer du fortsätta med. Och livet är så beskaffat att man blir bättre och bättre på det."



*


Jag känner igen mig. Gör du?