"Åv bara mjölk blir man jolmig i mun"

I söndags var jag en sväng på Disagården utanför Uppsala

Jag var där många gånger när jag var liten och kardade ull, täljde barkbåtar och gjorde dockor av vedträn

Idag fick man prova på korngrynsgröt, en Uppländsk specialitet - sååå gott! 

Dessutom bjöd de på svagdricka och blanddrick, som inte gjorde en så jolmig i mun när man var ute på åkrarna

Disagården är som ett miniskansen med olika boningshus och fähus från 1700-och 1800-talet

Och så här såg jag ut när solen försvunnit och regnet var på väg. Men jag var glad ändå.

Min största last

De som känner mig väl vet nog redan detta:

 Jag älskar mjölk!

 Tjock ska den vara, röd eller ännu tjockare. Och iskall. Eller varm.

Finns det något bättre till jul än pepparkakor och mjölk?

Finns det någon bättre till pannkakorna än mjölk? 

Finns det överhuvudtaget något bättre än mjölk?

Tror inte det!

Och regnet det bara öser ner...

Dagar som denna, när regnet ömsom vräker ömsom forsar ner från himlen för att sedan plötsligt försvinna helt för en stund, då finns det bara tre saker att göra. 1. Skopa upp öländska jordgubbar tillsammans med en gnutta socker och ovispad vispgrädde. 2. Lägga sig bekvämt i soffan och läsa Tulpanträdet av Käbi Laretei. 3. Gå på bio med en fin vän. 

Punkt 1 och 2 är nu uppfyllda. Återstår bara nummer 3. Tror det kommer bli galant! 

Skansen i mitt hjärta

Det är svårt att beskriva med ord och ett par få bilder hur fint jag hade det på Skansen i fredags. Jag fann någon slags frid därinne, ett lugn jag inte kan beskriva. De senaste veckorna har gått lite upp och ner, jag har svårt att hitta struktur på min tillvaro. Men inne på Skansen kändes allt plötsligt så självklart, så rent och klart. Det dåliga samvetet gnager ständigt i mig, för allt och ingenting. Men jag insåg därinne att jag duger; jag gör mitt bästa och försöker så gott jag kan, och mer kan jag faktiskt inte göra. Det är konstigt det där, vad ett friluftsmuseum kan få en att uppleva känslomässigt. 

Mina måndagsmeloner

En melon så där på kvällskvisten kan aldrig bli fel! Porslinet är en ny favorit i mammas skåp - Pynta från Gustavsberg. Trevlig kväll!

När man inte har pengar, då kan man inte köpa sockerdricka...

...och när man har pengar, då får man inte köpa sockerdricka...

...och när man både har pengar och får köpa sockerdricka...

...då är den redan slut! 

Gildas Gildas Gildas!

Jag vet inte hur många gånger jag skrivit det här i bloggen, men jag gör det igen! Ska man äta frukost i Stockholm så ska man äta på Gildas Rum vid Nytorget! Jag går inte ofta ut på klubb eller restaurang, men frukost på Gildas blir det minst en gång i månaden. Det är min vardagslyx! Dessutom är Nytorget, i hjärtat av Södermalm, ett bra ställe att titta på folk. Både kända och okända samlas här och umgås tillsammans. Tipptopp säger jag! 

Raketost...eller?

För ett tag sedan spelade jag in en reklamfilm som kommer i höst. Det är ett norskt ostföretag som vill dokumentera och sprida myten om hur deras fantastiska produkt kom till. 

Jag spelade en norsk vetenskapskvinna från 50-talet i jumper, pärlhalsband och laboratorierock. Inga repliker men en kul inspelning.

Det är alltid roligt när man får håret fixat och blir allmänt ompysslad, särskilt när det blir i 40/50-talsstil. Lägger naturligtvis upp filmen när den kommer!

Jag tillsammans med mina "norska" forskarkollegor efter inspelningsdagen