Nya friska (?) tag!

Lång paus, jag vet, men det har varit, och är, fullt upp. Och den här veckan blev jag sjuk igen. Har nog inte varit helt frisk sen i början av december. Det är inte roligt längre; jag vill må bra igen! Inte ha feber, hosta, snuva eller svalgproblem. Snälla, låt det gå bort nu! Men för en dryg vecka sedan mådde jag ganska bra och fick en impuls att ringa en fotograf för att ta lite bilder - och här är resultatet! Är väldigt nöjd och glad för dem. Fler bilder finns under fliken bilder. 

"Däremot öppnas det ett litet fönster här för tårfyllda avsked"

Klungan alltså...

Jag kan se det här hur många gånger som helst!

Se oss flyga över scenen i fruktansvärda hastigheter

"Tror han att man måste ligga stel och styv under kistlocket för att vara död? Tror han det, Gösta Berling? Tror han inte att de flesta människor här i världen är redan döda, eller halvdöda?"

Oj, vilken vinter det blev helt plötsligt. Efter en dag sjuk i sängen och genrep och föreställningar är plötsligt hela Stockholm i kaos p.g.a snön. Det är meterhöga vallar på Götgatan och den långa trappan upp till min gata fungerar nu bäst som brant skidbacke. Då är det skönt att komma hem, vara någorlunda frisk, och titta på Gösta Berlings saga med Thommy Berggren och Margareta Krook.

 

Väldigt passande en sån här dag när man drömmer om slädar istället för opålitlig kollektivtrafik. 

Höstiga hälsningar

En mer hektisk höst har jag aldrig varit med om. Önskar att dygnet hade fler timmar och veckorna en extra dag, en dag för vila och återhämtning. Efter en månad utan nästan en enda ledig dag har jag fått signaler från kroppen att lugna ner mig. Men det är svårt, allt är ju så roligt! Vill göra allt, vill vara med på allt. Vill inte vara den som säger nej! Och än går det bra! Jag ska försöka ta hand om mig själv bättre  nästa vecka när det börjar om igen. Ingen rast, ingen ro - så är det i kultursektorn - och jag älskar det! Bilden är från en kväll i augusti, BAO spelar för mig och 7000 andra på Vaksala Torg i Uppsala och jag har min bästa klänning. Den som får mig att känna mig lite som Alva i Madicken, min idol, just när hon dansat med Sotarn på välgörenhetsbalen. Vilket barndomsminne! 

Trubadurerna ska samlas på mitt fönsterbleck. Och kungen och drottningen ska sätta på sig sina kronor och be mig om ursäkt.

Ett studiebesök en onsdag i september 2012. Förmiddag. Solen lyser över Nybroviken och blåsten för med sig den där krispiga höstluften som är så skön att andas. Den gör mig nästan berusad. I kroppen rusar energi och känslor, planer och idéer om vartannat och jag mår riktigt bra. Än är jag inte där, än är jag bara där i drömmarna, precis som i natt. Men bara det att jag bestämt mig gör att resan blir lite mer angelägen och, tror jag, mycket mycket roligare. Åh, att hitta hem. Hitta flera hem. Det e' fint de'. 

Veckans Dokumentär! #8

Ett förgiftat liv, del 2

Veckans Dokumentär! #7

Ett förgiftat liv. Svensk dokumentär om droger från 1996. 

Se den!

I min lilla, lilla värld av blommor

Idag åker jag till Norrland på vinst och förlust. Jag vet inte vart jag kommer hamna eller vad som kommer hända, men jag hoppas på många bad, loppisar och den vackraste naturen. Medan jag är borta vill jag bjuda på ett filmtips - Rännstensungar från 1974 med Cornelis, Anita Lindblom och Monika Zetterlund. Som barn hade jag den här inspelad på video och jag såg den många, många gånger. Det var i den här filmen jag blev kär i Cornelis och förälskad i Anita Lindblom. Kanske är det härifrån min romantisering av skitiga bakgårdar  i oförstörda kvarter kommer. Kanske inte en sund romantisering, men ändå förståelig när man ser den här filmen, filmad i ren 30-talsfilmsanda!

Hittade dessutom sången I min lilla, lilla värld av blommor från originalversionen av Rännstensungar från 1944. Helt underbart! 

Veckans Dokumentär! #6

Som en skriver i kommentarsfältet: Ett viktigt kapitel om det moderna samhällets baksida. 

Tuppen

Tuppen av Lasse Hallström, en komedi som bygger på Ivar Lo-Johanssons bok Kvinnofabriken. Magnus Härenstam, Pernilla August, Allan Edwall är alla med i filmen som utspelar sig på en textilfabrik i Sjuhäradsbygden under andra världskriget. En tidstudieman anställs för att studera arbeterskornas arbete. Han börjar dock studera dem även på fritiden. Om man som jag gillar 40-talsmodet och musiken och bra skådespeleri är detta en film att se. Lättsam men välgjord.

Veckans Dokumentär! #5

Denna vecka blir första gången som jag inte kan länka vidare till hela dokumentären. Det är väldigt synd, för det här är nog en mina allra största favoriter. Nunnan är en dokumentär av Maud Nycander från 2007 som följer nunnan Martas liv under 10 år. När Marta, som kommer från en djupt kristen familj, var 19 år gammal bestämde hon sig för att bli nunna i Karmelitorden, den strängaste av alla ordnar. Så som Maud följer Marta och hennes familj är helt fantastiskt och dokumentären prisades med både Guldbagge och Prix Italia. Måste verkligen ses! 

Döda poeters sällskap

Kanske en av de bästa filmerna. Någonsin. 

Veckans Dokumentär! #4

Jag älskar dig, Natasja

Jag älskar dig, mitt barn

Veckans dokumentärer har jag nog nämnt tidigare men de är värda all uppmärksamhet. I Jag älskar dig, Natasja följer dokumentärfilmaren Kåge Jonsson ett antal kvinnor på ett barnbördshus någonstans i Ryssland år 1999. De ska alla föda, eller har precis fött, ett barn. De flesta av dem är unga, gifta kvinnor, alla har sina små problem men verkar tillfreds med sina liv. Två år senare åker Kåge Jonsson tillbaka för att träffa dem igen. I Jag älskar dig, mitt barn får man följa barnens, men framförallt mammornas liv nu. Vad har hänt sedan sist? Allting blev inte riktigt som de drömt om. 

Jag knockas av de här filmerna om och om igen. Hur nära Kåge Jonsson kommer på BB, det råa fotot - inget förskönas, allt visas som det är. Det här är Ryssland 1999 och 2001, vilket jag glömmer gång efter annan. Känslan säger mig att det snarare är 30-40 år tidigare. Måste ses! 

Downton Abbey

Min nya stora favorit - Downton Abbey! Engelskt drama med stil och klass. Upper class och en stor tjänarstab. Och den mest pittoreska engelska accent jag hört, särskilt från Lady Mary. Har ni inte haft chansen att stifta bekantskap med Downton, gör det! Ni kommer inte att ångra er!

Veckans dokumentär! #3

Veckans dokumentär-tips blir den fina skildringen av Maja Nyblom, 94. Hon äger Palace Hotell i Hultsfred och gör allting helt själv. Och hon vägrar att ta emot hjälp - det går för långsamt! Finns det någon man kan hämta kraft och energi ifrån så är det från Maja!