Veckans Dokumentär! #5

Denna vecka blir första gången som jag inte kan länka vidare till hela dokumentären. Det är väldigt synd, för det här är nog en mina allra största favoriter. Nunnan är en dokumentär av Maud Nycander från 2007 som följer nunnan Martas liv under 10 år. När Marta, som kommer från en djupt kristen familj, var 19 år gammal bestämde hon sig för att bli nunna i Karmelitorden, den strängaste av alla ordnar. Så som Maud följer Marta och hennes familj är helt fantastiskt och dokumentären prisades med både Guldbagge och Prix Italia. Måste verkligen ses! 

Juninatten

Nu går solen knappast ner,
bländar bara av sitt sken.
Skymningsbård blir gryningstimme
varken tidig eller sen.

Insjön håller kvällens ljus
glidande på vattenspegeln
eller vacklande på vågor
som långt innan de ha mörknat
spegla morgonsolens lågor.

Juni natt blir aldrig av, 
liknar mest en daggig dag.
Slöjlikt lyfter sig dess skymning
och bärs bort på ljusa hav.

Juninatten av Harry Martinsson

Länder ingen bor i längre

Häromdagen fick Niotillfem-Sandra en så fin kommentar i sin blogg som hon sen publicerade. Jag kopierar den rakt av här för den är för bra för att inte spridas vidare. Läs och begrunda. 

*

"Förlåt om det låter som en floskel men jag tänker såhär:
Varje unik kombination av människor är lite som ett eget land, med eget språk, egna traditioner, egna lagar och en egen kultur.
Det kommer aldrig att finnas ett likadant land igen. Världen är full av länder som ingen bor i längre, men som vart och ett finns kvar i minnet hos de tidigare invånarna.
Och i det landet som du och L bodde i, kommer det för alltid vara ni som är det fina.
Era bilder på sedlarna.
Ingen annan kan nånsin kliva in i det landet, eller ta den platsen som var din.
Den killen som L är där, är för alltid bara din. Alltså på riktigt; han kommer aldrig att ge samma kärlek, samma människa, till någon annan – för din upplevelse av honom fanns från början till slut inuti dig.
Han var den där mannen i ditt hjärta och i dina tankar (precis som alla våra upplevelser i livet är just våra, skapade av våra intryck i kombo med vårt inuti).
Just nu ser du det vackra i ert land, det kommer du göra i framtiden också.
Och ja, det kommer du att småle över, och känna djup värme och melankoli över när minnet sveper förbi dig i framtiden. Men.
Jag har rest mellan många sådana länder i mitt liv och en sak har jag lärt mig om det: Varje land som jag bosatt mig i, som jag slagit rot i mer än för en stund, har varit ännu varmare och ännu mer demokratiskt än det förra.
Därför att det som var fint i varje land var till hälften jag, och den halvan tar jag med mig hela livet. Det är från ett varmare, ännu bättre land du kommer minnas L om några år.
Jag lovar.
Efter en tid tänker man att “hade jag inte plockat ogräs hela tiden i vår trädgård, så hade jag det funnits ogräs där och inte bara blommor. Utan mig är han inte den mannen”. Det kommer fortsätta att vara sådär vackert i det landet som du nu har lämnat.
Men om en tid kommer du se att utanför ert land är han inte vacker på samma vis. Det var du som gjorde landet till ett paradis för dig. Du är hon som kan skapa kärlek och vänskap i din värld, det kommer du fortsätta med. Och livet är så beskaffat att man blir bättre och bättre på det."

*

Jag känner igen mig. Gör du?

Sommar Sommar Sommar!

Idag avslöjades årets Sommarvärdar i P1! Jag hade helt glömt av det, har inte lyssnat så mycket de senaste åren faktiskt, men jag tror att det blir ändring i år. Det ser ut att bli en intressant sommar, lyssnarmässigt. Jag ser framförallt fram emot Klara Zimmergren, Jan Lööf, Märta Tikkanen, Shima Niavarani och självklart Marie Göranzon och Henrik Dorsin - de två bästa sparas till sist! Vilka kommer ni lyssna på i sommar? 

Nu för tiden är det ju så fiffigt att man kan ladda ner gamla Sommarprogram som podcast till sin ipod och lyssna om och om igen. Det är så jag har hittat några av mina favoriter. Jag kan varmt rekommendera Pia Johanssons, Mia&Klaras, Mark Levengoods, Marie-Lousie Ekmans, Fredrik Lindströms och Helen Sjöholms program. Några av dem har dessutom pratat mer än en gång var. 

Tre andra favoriter är Michael Nyqvists, Johan Rabeus och David Batras program. Men det roligaste av allt är när man får nya bekantskaper och hittar någon man aldrig tidigare hört talas om. Så var det för mig med Raymond Ahlgren och Fredrik Härén - två fantastiska sommarprat som verkligen hjälpte mig då jag behövde det som mest. 

Följ dina drömmar - de är ditt liv

Och jag som trodde jag skulle blogga så mycket i höst. Just nu verkar det vara smått omöjligt. Dagarna fylls upp av massa roliga lektioner och människor och går så snabbt att jag knappt hinner med själv. Jag mår bra nu. Jag njuter av livet. Förra måndagen började jag på Calle Flygare och det kändes bra från första stund. Nu har det gått en dryg vecka och jag är så lycklig över att få göra så mycket roligt, att jag får göra det jag längtat och drömt om så länge. Jag kan knappt förstå att det är på riktigt. 

Och jag inser att det här bara kunnat bli möjligt tack vare att jag vågat drömma, vågat uttrycka mina drömmar och tro och hoppas att de kan slå in. Sedan den dag jag började ta min magkänsla och hjärtas röst på allvar har allt känt så mycket mer självklart. Det har inte varit lätt, jag har varit ledsen och förtvivlad många gånger, men styrkan i att veta att man måste följa sin inre röst för att överleva och att man fixar det - det är oslagbart! 

Åh, jag vill visa och berätta allt för er! Men när? Åh, ge mig fler timmar på dygnet!

______________________

Folge deine Träume - die sind dein Leben!

Husmoderns hemkurer och goda råd - Del III

Umgängeskonst och god ton är alltid lika aktuellt. Och God ton - var har det uttrycket tagit vägen? Ett helt fantastiskt bra förklaring på vad allt handlar om: att visa omtanke om sina medmänniskor och i alla situationer, i alla relationer hålla en god ton och medverka till en god stämning människor emellan. O så viktigt, men o så svårt, i alla fall för vissa man möter då och då...

det är nog mer längtan än kärlek

Jag har hittat en helt fantastiskt fin blogg - läs läs läs!

 mer längtan än kärlek

Men det finns en annan kvinna inom mig, som inte är rollbesatt än

Hur ofta funderar inte jag på om jag ska vara glad eller gråta? Men just nu rör sig tankarna mest om hur jag ska bli av med den stora kroniska orosklumpen jag har i magen och vad det är för mening med alltsammans. Egentligen. Och om jag någonsin kommer nå dit jag vill. Sånt. Typ. 

Det blev min spontana kommentar på PAPPAN OCH HAVETs senaste inlägg. Spontan och fruktansvärt sann. Det är Pappan och havet som får ur mig sånna här grejer utan att jag märker det och det är också Pappan och havet som fått mig att på allvar sätta mig in i och älska Kristina Lugns texter och inspireras till att använda de som rubriker i bloggen. 

Kristina som jag såg på riktigt på Galejan i lördags och jag trodde att jag skulle dö, så mäktigt var det. De där magiska ögonblicken är så få och plötsligt kommer de alla på en och samma kväll. Antagligen kommer jag få vänta en evighet på nästa tillfälle. (Hoppas inte)

Augustilöften

Jag inledde augusti med en härlig sommarsallad. Mitt mål är att augusti ska bli en sund och nyttig månad med mycket träning och bra mat. De sista månaderna i Köln innan examen var katastrofala på det området. Då gällde det bara att överleva i hettan. Dessutom har jag länge velat dra ner på mina onödiga utgifter och igår började mitt köpstopp. Jag börjar med en köpfri månad, då jag endast får köpa mat och andra saker som jag måste ha för att överleva. I september kommer jag att utvärdera hur det har gått och förhoppningsvis fortsätta året ut. Har ni haft en köpfri tid någon gång? 

Deppdag

Idag är en deppdag. Så är det alltid, deppigt, dagen efter något fantastiskt. Igår var jag på galej  med BAO på Galejan på Skansen i Stockholm och det var så fabulöst, fantastiskt helt otroligt bra. Så bra att det gör ont inuti. Och när jag varit på en konsert, föreställning eller något annat som är så bra så att det gör så där ont inuti blir jag alltid deppig efteråt. 

Deppig för att det är över, deppig över alla tankar och stora frågor som kommit upp inom mig tack vare detta fina. Och så blir jag deppig för att jag själv vill och längtar efter att själv vara en del av i det bra jag sett. Jag vill inte stå i publiken och bli berörd. Jag vill stå på scenen och beröra! Jag vill inte stå utanför och titta på. Jag vill gå in och vara med, vara en del av den gemenskap jag beundrar och där i stunden helt uppslukas av! 

Jag drömmer om att en dag få dela scen med en del av mina förebilder. Arbeta tillsammans med dem, lära av dem. Vara kollegor på lika villkor. Och jag hoppas innerligt att min dröm en dag kommer att gå i uppfyllelse. Annars kommer jag nog bli deppig för livet...

Visst finns det?

Visst finns det företeelser som varken
är kommersiellt gångbara
eller intressanta ur andra synpunkter.


Visst finns det problem som varken
kan skyllas på andra eller göra anspråk
på deras uppmärksamhet.


Visst finns det en sorg
som är så upplevd
att den är äcklig.


Kristina Lugn 
ur Bekantskap önskas med äldre bildad herre, 1983

1

"Alla regnbågar slutar inte i en skatt. Alla stigar leder inte fram till magiska grottor. Därmed inte sagt att det var fel. Korta stigar leder kanske ingenstans, men ingenstans är inte samma som fel. Alla lever inte lyckliga i alla sina dagar, inte tillsammans med varandra i varje fall. Men vem vi än möter och vad som än händer, så stannar något kvar." 

- Mark Levengood i Sommar i P1