Lyckodagen

Det är så lustigt hur det slumpar sig - Hur man inte kan veta på morgonen när man vaknar vad denna dag ska bära med sig. Det är så lustigt - Hur man inte kan veta vad livet kommer att överraska en med. Vad man kommer att uppleva. Vilka människor man kommer att lära känna. 

Och PLÖTSLIGT stinger det till i hjärtat; det bultar som besatt, och jag inser att inget mer är som förut. Den senaste månaden har jag varit på väg hit, till den 1:a oktober 2011 så allt verkligen blev klart för mina ögon: Jag lever ett annat liv nu, ett kreativt, inspirerande och riktigt liv - och jag älskar det. 

De människor som jag har runt mig, denna första kväll i oktober, är så fantastiskt viktiga för mig. De är på riktigt. De är så verkliga att det gör ont. Jag älskar dem! 

Hela min dag igår var som en enda lång dröm, ett lyckorus. Vädret var obeskrivligt fint och jag var ute nästan hela dagen. Kvällen, som var mycket spontant planerad, blev till en av de viktigaste kvällarna i mitt liv. Och hur länge jag än försöker kommer jag aldrig kunna beskriva på ett rättvist sätt vad jag känner just nu. 

Jag älskar mitt liv. Jag är lycklig. Det är nog så det är.