Det börjar kännas lite stressigt, lite jobbigt, lite "närskajaghinna"-feeling. Allt jag måste, allt jag borde, allt som rör skolan, allt utanför. Läsa böcker, gå på alla teaterföreställningar i hela Stockholm, flytta, tjäna pengar, gå ner i vikt, vara social, bli snygg, träna, öva tal, sång, kropp och själ varje dag.
Och börjar jag tänka på hur allt går omlott i varandra och att det inte finns något vidare andhål för att verkligen ta tag i saker förrän det närmar sig mars, då mår jag bara illa. Tränger undan de tankarna och går och fikar (just det jag inte skulle göra). Allt jag måste och borde är roligt, utvecklande och viktigt men just i kväll känns det mest oöverstigligt.
Men åh. Jag vet, men ändå; men åh. Varför är man så bra på att finna en massa "borden"? Jag är expert på det. På senare tid har det dock slagit över och när jag känner hur alla borden radar upp sig inför mig infaller en slags motreaktion och istället kan jag inte göra någonting. Förut var jag så bra på att ta tag i saker, men nu faller jag bara. Jag missar saker, glömmer saker, struntar i saker. Du vet, jag håller på och blir en sådan där som aldrig städar och aldrig går ut med soporna och aldrig kollar posten för det känns oöverstigligt! Och det är ju inte ens det, det känns bara så när man har så många borden. "Gå ner i vikt, vara social, bli snygg, träna" eller väl typ det som jag önskar att jag bara kunde skära bort och slippa stressa upp mig över. Det är ju inte ens superviktiga saker, viktigare då att göra sådant man verkligen mår bra av, som berikar ens liv. Nej, fy vad jag svamlar nu, det här börjar bli för långt. Hoppas du får ut något vettigt ur det jag skrivit i alla fall ... Kram!
SvaraRadera