Igår var vi äntligen på Doktor Glas! Krister Henriksson alldeles ensam på Dramatens stora scen. Han dansade, han grät och han vankade av och an över golvet när han berättade sin historia. Och mot slutet, när han började tala om snön, när han sakta drog för draperiet och den här låten började spelas, då visste jag inte vart jag skulle ta vägen. När han sedan kom ut för tredje gången till stående ovationer rafsade han ihop rosorna han använt på scenen och kastade ut i publiken. Gissa vem som fångade den första rosen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar