Minsta gemensamma nämnaren II

En hälsning från Djurgårdsfärjan i höstskymning

Att åka från Djurgården till Slussen precis innan det börjar mörkna. Att stå i fören och andas in hösten, vågorna och staden. Att gång på gång bli nyförälskad i en siluett man aldrig kan se sig mätt på. Det smakar Stockholm. 

Böcker och Beethoven

I Götgatsbacken ligger en liten pärla, nämligen Söderbokhandeln. Det är en av mina favoritplatser i Stockholm, en riktig oas på mitt på Söder. Alltid med ett inbjudande skyltfönster där jag stannar minst ett par gånger i veckan, alltid full av böcker som jag vill ha. Ibland går jag in och bara känner på böckerna och lyssnar på musiken som strömmar ur högtalarna, lite diskret sådär. Det är alltid klassiskt, oftast Beethoven eller Chopin. 

Och jag har insett att böcker är bland det bästa jag vet, näst efter att fika och stå på scen. Men hon som inga pengar har kan inga böcker köpa - hon får vackert skriva lista och vänta och hoppas att någon annan godhjärtad männska' där ute förbarmar sig över'na och bidrar med en bok till hennes påbörjade bibliotek.

Minsta gemensamma nämnaren

Ser ni vad jag ser? Ser ni vad jag älskar? Ser ni? 

Hur gick det här till?

Det undrar jag ibland. Från ett ganska ensamt liv fyllt av längtan efter gemenskap och drömmar om att träffa fler som är som jag, till ett liv där jag plötsligt sitter på Södra teaterns jazzbrunch med de här två eminenta damerna - som den mest självklara sak i världen! 

Livet överraskar: från ingenting till något till allt och först då märker man att något förändrats. Inget är sig mera likt. Hur gick det till? När gick det till? Jag tror det var då.

Frukost

Den bästa lördagsfrukosten finns vid Nytorget. Igår var det dessutom så varmt att det gick att sitta på uteserveringen. Sånt tycker jag om! 

En fredag

Det är mycket som händer; dagarna går i ett - känns som det är det enda jag skriver här, när jag väl skriver. Men det är så det är. Nu är det ändå höstlov - har inte haft höstlov på fyra år. Men jag längtar till efter lovet. Då ska jag börja jobba extra på ett nytt jobb; ett jobb jag drömt om länge. Berättar mer om det en annan gång.

Födelsedagen

Idag är det födelsedag. Min 23:e och den första på många år som jag faktiskt tänker fira. För nu känns det att jag har något att fira. Mitt liv är också ett liv. Värt att leva. Värt att uppmärksamma. Jag mår så bra just nu. Jag har så många människor runt mig som får mig att må ännu bättre. Vad mer kan man önska sig på sin 23:e födelsedag?

---------------------------------------------------------------------------------------

PS. Min dator drunknade tidigt i lördags morse. Därav det mycket torftiga bloggandet. DS.

Jonas Gardell i mitt hjärta

Jag hade väntat sedan klockan fyra, vi satt på första bänk. En och en halv timme innan det började var det smockfullt men det fortsatte välla in folk ända fram tills det började. De fick vända och gå hem igen för det var omöjligt att få plats.
Han är så bra! Så sann. Och när han slog ut med armarna med blicken långt ut i publikhavet insåg jag att han är en profet. Vår tids profet. Han säger precis som det är. Han öppnar ögonen på folk som envetet vill fortsätta blunda. Han är nästan som en gud. 

Lyckodagen

Det är så lustigt hur det slumpar sig - Hur man inte kan veta på morgonen när man vaknar vad denna dag ska bära med sig. Det är så lustigt - Hur man inte kan veta vad livet kommer att överraska en med. Vad man kommer att uppleva. Vilka människor man kommer att lära känna. 

Och PLÖTSLIGT stinger det till i hjärtat; det bultar som besatt, och jag inser att inget mer är som förut. Den senaste månaden har jag varit på väg hit, till den 1:a oktober 2011 så allt verkligen blev klart för mina ögon: Jag lever ett annat liv nu, ett kreativt, inspirerande och riktigt liv - och jag älskar det. 

De människor som jag har runt mig, denna första kväll i oktober, är så fantastiskt viktiga för mig. De är på riktigt. De är så verkliga att det gör ont. Jag älskar dem! 

Hela min dag igår var som en enda lång dröm, ett lyckorus. Vädret var obeskrivligt fint och jag var ute nästan hela dagen. Kvällen, som var mycket spontant planerad, blev till en av de viktigaste kvällarna i mitt liv. Och hur länge jag än försöker kommer jag aldrig kunna beskriva på ett rättvist sätt vad jag känner just nu. 

Jag älskar mitt liv. Jag är lycklig. Det är nog så det är.