En annan Astrid

På Junibackens bokrea tidigare i år hittade jag den här lilla pärlan - Kati på Kaptensgatan - av ingen mindre än Astrid Lindgren. Det är en helt förtjusande bok om Kati, en ung kvinna i Stockholm i början på femtiotalet som arbetar som sekreterare på ett advokatkontor. Kati bor på Kaptensgatan tillsammans med sin vän Eva, drömmer om pojkar och resor ut i världen. Eva och Kati bestämmer sig för att åka på sällskapsresa till Italien där de är med om många små äventyr. 

Efter denna bok älskar jag Astrid än mer, hon kan på ett helt eget sätt skriva så att man skrattar högt och inte vill släppa boken ifrån sig. Hennes underfundiga och finurliga formuleringar är underbara. Läs och se själv! 

Återkomsten!

En lång paus har det blivit. Det har inte funnits tid eller ork eller lust, för det har hänt mycket här. Men jag lever, och snart är det dags för vår slutproduktion på Calle Flygare. Premiär om en dryg vecka! Kom förbi, gör det! Detta vill ni inte missa! 

Nya friska (?) tag!

Lång paus, jag vet, men det har varit, och är, fullt upp. Och den här veckan blev jag sjuk igen. Har nog inte varit helt frisk sen i början av december. Det är inte roligt längre; jag vill må bra igen! Inte ha feber, hosta, snuva eller svalgproblem. Snälla, låt det gå bort nu! Men för en dryg vecka sedan mådde jag ganska bra och fick en impuls att ringa en fotograf för att ta lite bilder - och här är resultatet! Är väldigt nöjd och glad för dem. Fler bilder finns under fliken bilder. 

Strindberg på en vägg

"Däremot öppnas det ett litet fönster här för tårfyllda avsked"

Klungan alltså...

Jag kan se det här hur många gånger som helst!

Se oss flyga över scenen i fruktansvärda hastigheter

Jag kunde dansa så, jag kunde sväva så

För ett par dagar sedan hittade jag henne på Stockholms Stadsmission. Hon hängde där för sig själv, för att alla skulle se henne. Och när jag stod i provhytten insåg jag att det inte fanns något val. Hon skulle bli min, det var meningen att vi skulle mötas. Jag pratar om min nya långklänning. Hemsydd med låg rygg och fint fall. Nu drömmer jag om att bli bjuden på galej och bal värdig denna pärla. Om jag någon gång får gå på Nobelfesten blir det i den här blåsan. Fin va? 

Önskan

Och vad händer i kväll då? Jag är inte det festiga typen, har inte planerat någonting, och kanske blir det som förra året. En stilla kväll helt ensam. Och jag har inga problem med det. Det enda jag vet är att jag ska skriva ett brev till mig själv, att öppna om ett år eller så. Jag gjorde ofta det för ett par år sedan när allt var ganska svårt. Det gav mig en förhoppning om att det som tyngde mig just då skulle vara över när jag läste brevet igen. Det här gången blir det skrivet med mer glädje än någonsin. Jag har många förhoppningar just nu och önskar verkligen att de går i uppfyllelse. Den som lever får se. 

Nu vill jag önska er alla ett:

Gott Nytt År! 

Och nu?

I morgon börjar det nya året. En nystart, som alla andra år. Jag hoppas på ett friskt, rent, ljust och nyfiket år med en massa glada överraskningar, nya bekantskaper och positiva besked. Jag har varit dålig på att ta hand om mig själv det senaste året, både på in-och utsidan. Ett av mina mål för det nya året blir att ändra på det. Ta hand om mig själv, bry mig om både mitt yttre och inre, och försöka att inte skämmas för det. Jag ska jobba på att komma ifrån den obekväma känslan jag känner när jag är "för mån" om mig själv, som jag tror bottnar i en rädsla för att bli självupptagen. 

Jag har ett bra liv. Jag tror att 2013 kan utveckla det till något ännu bättre. Jag önskar bara att jag själv och alla mina nära och kära får vara friska. I slutändan finns det egentligen ingenting som är viktigare. 

2012

2012. Ett år av mitt liv. Vad hände egentligen? Jag har svårt för summeringar, svårt att minnas, både  vad som var höjdpunkter och vad som var dalar. Jag har varit kombo, tittat på oräkneliga teaterföreställningar, ätit frukost på café väldigt många gånger, firat midsommar på Skansen, besökt Vadstena och varit på den bästa BAO-konserten någonsin på Vaksala torg. Och jag har haft en helt galen höst då jag tagit reda på hur mycket jag kan göra på en och samma gång utan att gå sönder. För att få reda på var gränsen går måste man gå sönder lite. Nu vet jag, nu har jag lärt mig, och kommer inte att köra lika hårt i framtiden. Tror jag. 

Med vänliga hälsningar

Önskar er alla en fridfull och glad jul

Nu ska jag äta gott, dricka glögg och titta på Karl-Bertil

God Jul!