Strindberg på en vägg

"Däremot öppnas det ett litet fönster här för tårfyllda avsked"

Klungan alltså...

Jag kan se det här hur många gånger som helst!

Se oss flyga över scenen i fruktansvärda hastigheter

Jag kunde dansa så, jag kunde sväva så

För ett par dagar sedan hittade jag henne på Stockholms Stadsmission. Hon hängde där för sig själv, för att alla skulle se henne. Och när jag stod i provhytten insåg jag att det inte fanns något val. Hon skulle bli min, det var meningen att vi skulle mötas. Jag pratar om min nya långklänning. Hemsydd med låg rygg och fint fall. Nu drömmer jag om att bli bjuden på galej och bal värdig denna pärla. Om jag någon gång får gå på Nobelfesten blir det i den här blåsan. Fin va? 

Önskan

Och vad händer i kväll då? Jag är inte det festiga typen, har inte planerat någonting, och kanske blir det som förra året. En stilla kväll helt ensam. Och jag har inga problem med det. Det enda jag vet är att jag ska skriva ett brev till mig själv, att öppna om ett år eller så. Jag gjorde ofta det för ett par år sedan när allt var ganska svårt. Det gav mig en förhoppning om att det som tyngde mig just då skulle vara över när jag läste brevet igen. Det här gången blir det skrivet med mer glädje än någonsin. Jag har många förhoppningar just nu och önskar verkligen att de går i uppfyllelse. Den som lever får se. 

Nu vill jag önska er alla ett:

Gott Nytt År! 

Och nu?

I morgon börjar det nya året. En nystart, som alla andra år. Jag hoppas på ett friskt, rent, ljust och nyfiket år med en massa glada överraskningar, nya bekantskaper och positiva besked. Jag har varit dålig på att ta hand om mig själv det senaste året, både på in-och utsidan. Ett av mina mål för det nya året blir att ändra på det. Ta hand om mig själv, bry mig om både mitt yttre och inre, och försöka att inte skämmas för det. Jag ska jobba på att komma ifrån den obekväma känslan jag känner när jag är "för mån" om mig själv, som jag tror bottnar i en rädsla för att bli självupptagen. 

Jag har ett bra liv. Jag tror att 2013 kan utveckla det till något ännu bättre. Jag önskar bara att jag själv och alla mina nära och kära får vara friska. I slutändan finns det egentligen ingenting som är viktigare. 

2012

2012. Ett år av mitt liv. Vad hände egentligen? Jag har svårt för summeringar, svårt att minnas, både  vad som var höjdpunkter och vad som var dalar. Jag har varit kombo, tittat på oräkneliga teaterföreställningar, ätit frukost på café väldigt många gånger, firat midsommar på Skansen, besökt Vadstena och varit på den bästa BAO-konserten någonsin på Vaksala torg. Och jag har haft en helt galen höst då jag tagit reda på hur mycket jag kan göra på en och samma gång utan att gå sönder. För att få reda på var gränsen går måste man gå sönder lite. Nu vet jag, nu har jag lärt mig, och kommer inte att köra lika hårt i framtiden. Tror jag. 

Med vänliga hälsningar

Önskar er alla en fridfull och glad jul

Nu ska jag äta gott, dricka glögg och titta på Karl-Bertil

God Jul!

Julefriden

Det är städat. Det är ordnat. Allt är lugnt. Snart ska tallen kläs. Krubban tas fram. Sen kan julafton komma. Precis som den är. Lugn och fridfull. 

Sörja för de sina

I lördags, som på beställning, blev jag sjuk. Jag förstod inte allvaret förrän på söndagskväll och jobbade ändå hela helgen, men på måndagen blev det till slut en tur till doktorn. Och nu börjar hostan ge med sig. Men tröttheten sitter i. Inte så konstigt kanske, efter en sådan späckad höst. För en vecka sedan avslutade vi vår barnproduktion och jag spelade mormor Ester för sista gången. Hon som aldrig har berättat sin barndoms historia om Raoul Wallenberg och hans arbete i Budapest. Ett långt projekt har gått till sin ända. Fint blev det! 

Nu kurerar jag mig själv med sömn, Alex och Sigges podcast och Kristina Sandbergs bok Sörja för de sina. En helt otrolig fristående fortsättning på Att föda ett barn. Kan inte släppa tanken på Maj. Hennes öde. Det ömmar. 

Gläns över sjö och strand

Igår, i efterdyningarna av lyckoruset, satte jag mig ner med en lussekatt, tända ljus och te för att idka julstämning. Jag flätade hjärtan och lyssnade på P2 Klassisk Jul. Det är den bästa kanalen för alla. Har inte julstämningen infunnit sig så kommer den garanterat efter en stunds lyssnande! Men, om man vill rikta in sig lite mer på Lucia, så kan jag rekommendera min Lusselista. Glad Lucia!