Stjärnhimlen ska vara din vardagsrumstapet och Mozart ska skriva musiken

Efter allt hemskt som hänt vårt brödrafolk i väster vet jag inte riktigt hur jag ska känna mig. Får jag vara glad över min examen, att jag har sommarlov och snart ska flytta och börja på något nytt? Kan jag vara det utan att i samma stund håna de drabbade, deras anhöriga och vänner? Är det ok?

Det dåliga samvetet pockar på men tacksamheten över livet tar över. Det bästa vi kan göra är att gå vidare. Stå rakryggade och fortsätta leva. Ta sorgen i handen och låta den följa oss på vägen mot framtiden. Och aldrig glömma. För allas vår skull.

Vi kommer aldrig att dö