Önskan

Och vad händer i kväll då? Jag är inte det festiga typen, har inte planerat någonting, och kanske blir det som förra året. En stilla kväll helt ensam. Och jag har inga problem med det. Det enda jag vet är att jag ska skriva ett brev till mig själv, att öppna om ett år eller så. Jag gjorde ofta det för ett par år sedan när allt var ganska svårt. Det gav mig en förhoppning om att det som tyngde mig just då skulle vara över när jag läste brevet igen. Det här gången blir det skrivet med mer glädje än någonsin. Jag har många förhoppningar just nu och önskar verkligen att de går i uppfyllelse. Den som lever får se. 

Nu vill jag önska er alla ett:

Gott Nytt År! 

Och nu?

I morgon börjar det nya året. En nystart, som alla andra år. Jag hoppas på ett friskt, rent, ljust och nyfiket år med en massa glada överraskningar, nya bekantskaper och positiva besked. Jag har varit dålig på att ta hand om mig själv det senaste året, både på in-och utsidan. Ett av mina mål för det nya året blir att ändra på det. Ta hand om mig själv, bry mig om både mitt yttre och inre, och försöka att inte skämmas för det. Jag ska jobba på att komma ifrån den obekväma känslan jag känner när jag är "för mån" om mig själv, som jag tror bottnar i en rädsla för att bli självupptagen. 

Jag har ett bra liv. Jag tror att 2013 kan utveckla det till något ännu bättre. Jag önskar bara att jag själv och alla mina nära och kära får vara friska. I slutändan finns det egentligen ingenting som är viktigare. 

2012

2012. Ett år av mitt liv. Vad hände egentligen? Jag har svårt för summeringar, svårt att minnas, både  vad som var höjdpunkter och vad som var dalar. Jag har varit kombo, tittat på oräkneliga teaterföreställningar, ätit frukost på café väldigt många gånger, firat midsommar på Skansen, besökt Vadstena och varit på den bästa BAO-konserten någonsin på Vaksala torg. Och jag har haft en helt galen höst då jag tagit reda på hur mycket jag kan göra på en och samma gång utan att gå sönder. För att få reda på var gränsen går måste man gå sönder lite. Nu vet jag, nu har jag lärt mig, och kommer inte att köra lika hårt i framtiden. Tror jag. 

Med vänliga hälsningar

Önskar er alla en fridfull och glad jul

Nu ska jag äta gott, dricka glögg och titta på Karl-Bertil

God Jul!

Julefriden

Det är städat. Det är ordnat. Allt är lugnt. Snart ska tallen kläs. Krubban tas fram. Sen kan julafton komma. Precis som den är. Lugn och fridfull. 

Sörja för de sina

I lördags, som på beställning, blev jag sjuk. Jag förstod inte allvaret förrän på söndagskväll och jobbade ändå hela helgen, men på måndagen blev det till slut en tur till doktorn. Och nu börjar hostan ge med sig. Men tröttheten sitter i. Inte så konstigt kanske, efter en sådan späckad höst. För en vecka sedan avslutade vi vår barnproduktion och jag spelade mormor Ester för sista gången. Hon som aldrig har berättat sin barndoms historia om Raoul Wallenberg och hans arbete i Budapest. Ett långt projekt har gått till sin ända. Fint blev det! 

Nu kurerar jag mig själv med sömn, Alex och Sigges podcast och Kristina Sandbergs bok Sörja för de sina. En helt otrolig fristående fortsättning på Att föda ett barn. Kan inte släppa tanken på Maj. Hennes öde. Det ömmar. 

Gläns över sjö och strand

Igår, i efterdyningarna av lyckoruset, satte jag mig ner med en lussekatt, tända ljus och te för att idka julstämning. Jag flätade hjärtan och lyssnade på P2 Klassisk Jul. Det är den bästa kanalen för alla. Har inte julstämningen infunnit sig så kommer den garanterat efter en stunds lyssnande! Men, om man vill rikta in sig lite mer på Lucia, så kan jag rekommendera min Lusselista. Glad Lucia! 

För det finns en chans. Det finns faktiskt en chans.

Jag har gått runt och lett mitt största leende hela dagen idag. Gått runt på stan och fnittrat och hoppat i snöhögar. Har varit i ett lyckorus sen i förmiddags. För då gjorde jag en sak som var så otroligt rolig och inspirerande. Och jag fick träffa en av mina stora idoler. Åh, det var fint! En stund att minnas! 

*

Efter två dagar med sammanlagt fyra föreställningar har vi ledigt idag och i morgon. På fredag spelar vi de sista föreställningar av ungdomsmusikalen Det kunde varit du. Vi har fått otroligt fin respons från de som sett den vilket gjort oss alla väldigt glada. Som vi har slitit med det här projektet. Och snart är det över. Konstigt. Kan inte riktigt ta in att vi inte ska fortsätta spela nästa vecka. Ska passa på att njuta multum på fredag! 

Det kunde varit du

Tre föreställningar på en dag och jag njuter. Tänker inte på att jag sitter med buskiga ögonbryn och grått hår på tunnelbanan hem, det spelar liksom ingen roll. Det jag håller på med är större, hur pretentiöst det än låter. Här är jag och min kära medspelare Frida timmarna innan kvällens föreställning som blev en succé! I morgon kväll är det dags igen. Men nu: Sömn! 

"Tror han att man måste ligga stel och styv under kistlocket för att vara död? Tror han det, Gösta Berling? Tror han inte att de flesta människor här i världen är redan döda, eller halvdöda?"

Oj, vilken vinter det blev helt plötsligt. Efter en dag sjuk i sängen och genrep och föreställningar är plötsligt hela Stockholm i kaos p.g.a snön. Det är meterhöga vallar på Götgatan och den långa trappan upp till min gata fungerar nu bäst som brant skidbacke. Då är det skönt att komma hem, vara någorlunda frisk, och titta på Gösta Berlings saga med Thommy Berggren och Margareta Krook.

 

Väldigt passande en sån här dag när man drömmer om slädar istället för opålitlig kollektivtrafik. 

Du ska tacka dina gudar

Du ska tacka dina gudar,

om de tvingar dig att gå

där du inga fotspår

har att lita på.

Du ska tacka dina gudar,

om de gör all skam till din.

Du får söka tillflykt

lite längre in.

Det som hela världen dömer

reder sig ibland rätt väl.

Fågelfri var mången,

vann sin egen själ.

Den som tvingas ut i vildskog

ser med nyfödd syn på allt,

och han smakar tacksam

livets bröd och salt.

Du ska tacka dina gudar,

när de bryter bort ditt skal.

Verklighet och kärna

blir ditt enda val.

Mary, Edith, Sybil och jag

Downton på Hallwylska palatset i Stockholm - Fint som snus. De har dessutom en visning om hur den Hallwyllska familjen firade jul för sisådär hundra år sedan. Jag önskar att jag hinner se den innan den försvinner.