Ojojoj!

Så många år som jag väntat på att Luciafirandet i Svt ska vara från Uppsala Domkyrka. Den ståtligaste kyrkan av dem alla där jag själv så många gånger haft Luciakonsert med Uppsala Musikklasser. Och så, i år, blir det äntligen av! Med de bästa av de allra bästa! Benny! Helen! Stockholm Chamber Brass! 

För er som inte känner till de sistnämnda är det en av världens bästa brasskvintetter. Urban Agnas, som spelar i kvintetten, var min lärare på musikhögskolan i Köln och ett par år innan dess. Jag har tillbringat otaliga timmar tillsammans med honom och han har betytt och betyder otroligt mycket för mig. Han är en musiker i världklass, precis som Benny och Helen, och det kan inte bli annat än bra! 

Jag drömde till och med om det i natt. Jag var med på inspelningen i domkyrkan och pratade efterklang med gänget. Fint var det. Precis som det här kommer bli! 

Säga ja, mena nej

Så kan det kännas ibland. Ena sidan av en vill uttrycka något, den andra något helt annat. Idag har jag gjort mig själv hemskt upprörd på grund av att jag sa tvärtemot det jag kände inuti. Det var bara en liten bagatell, en skitsak, men fick mig otroligt ledsen och uppriven. Inte för det det handlade om, utan för att jag inte kunde stå upp för mig själv och säga hur jag faktiskt kände. Och jag har inte problem med att uttrycka mina åsikter öppet - så länge de inte påverkar andra negativt - och det är väl bra egentligen. Men när det går så långt att jag inte kan stå upp för mig själv på grund av en diffus rädsla av att skapa dålig stämning eller ge någon dåligt samvete - då har jag passerat en gräns. Offrat mig själv och min rätt att säga min mening till förmån för alla andras välbefinnande. In absurdum. Måste jag förtydliga att jag inte tycker om den sidan hos mig själv? 

Höstiga hälsningar

En mer hektisk höst har jag aldrig varit med om. Önskar att dygnet hade fler timmar och veckorna en extra dag, en dag för vila och återhämtning. Efter en månad utan nästan en enda ledig dag har jag fått signaler från kroppen att lugna ner mig. Men det är svårt, allt är ju så roligt! Vill göra allt, vill vara med på allt. Vill inte vara den som säger nej! Och än går det bra! Jag ska försöka ta hand om mig själv bättre  nästa vecka när det börjar om igen. Ingen rast, ingen ro - så är det i kultursektorn - och jag älskar det! Bilden är från en kväll i augusti, BAO spelar för mig och 7000 andra på Vaksala Torg i Uppsala och jag har min bästa klänning. Den som får mig att känna mig lite som Alva i Madicken, min idol, just när hon dansat med Sotarn på välgörenhetsbalen. Vilket barndomsminne! 

Trubadurerna ska samlas på mitt fönsterbleck. Och kungen och drottningen ska sätta på sig sina kronor och be mig om ursäkt.

Ett studiebesök en onsdag i september 2012. Förmiddag. Solen lyser över Nybroviken och blåsten för med sig den där krispiga höstluften som är så skön att andas. Den gör mig nästan berusad. I kroppen rusar energi och känslor, planer och idéer om vartannat och jag mår riktigt bra. Än är jag inte där, än är jag bara där i drömmarna, precis som i natt. Men bara det att jag bestämt mig gör att resan blir lite mer angelägen och, tror jag, mycket mycket roligare. Åh, att hitta hem. Hitta flera hem. Det e' fint de'. 

Vill veta allt!

Hösten är här, skolan är igång och bloggen har medvetet blivit bortprioriterad. Jag blev för ett tag sedan hemskt konfunderad och tveksam till hela bloggmediet och min del i det. Varför bloggar jag? För vems skull och vad vill jag uppnå? Är inte allt bara ett narcissistiskt egoprojekt? Under den tid jag funderat på detta har jag ändå gått in här och märkt att det fortfarande är en strid ström som trillar in och tittar runt. Och jag blir så nyfiken. Vilka är ni som läser bloggen? Vill ni att jag ska fortsätta och i så fall, vad vill ni se/höra/läsa? Vore hemskt tacksam att höra från er! 

På ett ögonblick blir allt annorlunda

    Skogen långt borta
    himlaranden långt i fjärran
    frostiga åkrar milsvitt emellan.
    Min ensamhet nära,
    tätt intill,
    bredvid mig under täcket.

ur Sånger om kärlek av Eeva Kilpi

"Om man har en talang, då får man ju se till att ta hand om den, annars är man ju dum i huvudet" - Benny Andersson

Sånt här händer inte ofta. Den stora trion samlad i samma intervju, samtidigt. Åh.

Hemma igen

 

                På förmiddagarna skriver jag,

                på eftermiddagarna blir det dikter,

                på kvällarna spanar jag ut mot vägen,

                dricker vin och dansar.

                Vilken solodanserska

                har inte världen gått miste om i mig.

                Den som inte kommer

                vet inte vad han går miste om.

ur Sånger om kärlek av Eeva Kilpi

Veckans Dokumentär! #8

Ett förgiftat liv, del 2

Veckans Dokumentär! #7

Ett förgiftat liv. Svensk dokumentär om droger från 1996. 

Se den!