vem är det ni vill fånga mellan era klibbiga tassar

Ibland förstår jag att folk pratar om mig bakom min rygg. Om hur jag är, vad jag gör och varför jag gör det. Mycket skitsnack helt enkelt. Mycket skitsnack om saker som de inte har ett dugg med att göra. Mitt liv och vad jag gör med det är ju knappast deras problem som de måste ta ansvar för. Mitt liv gäller bara mig.  

Jag anar en missunnsamhet och tråkig ton i det snack som går. Jag får höra det på omvägar och blir ibland riktigt stött och ledsen av det, men mest blir jag bara trött. Trött på att det faktiskt finns människor som orkar hålla på och älta och analysera mina förehavanden och livsval. Som om de visste någonting om mig. Sanningen är att de inte vet någonting. De känner inte mig. Ändå detta eviga hackande och tyckande, fast alltid diskret och artigt, och liksom med ett leende. Tyst, i det dolda, under ytan så att man inte kan säga ifrån. "För det var ju ändå inget."

Det enda jag skulle vilja veta är varifrån denna lust att tycka, oftast negativt, kommer ifrån. Varför alltid se allt i svart, måla fan på väggen och skapa problem som inte finns? (Är det bitterhet?)  Varför inte heja på, gratta och vara glad för någon annans skull istället? 

Det är ett val man gör, vilken väg man går. Alla har det valet. Vad man väljer beror väl på hur man är. Jag arbetar med mig själv varje dag för att bli en bättre människa, för att må bättre, tycka om mig själv och för att göra rätt val. Det är inte kul alltid, och långtifrån lätt, men alternativet är så mycket värre. För vem vill sluta som en ledsen, bitter människa utan några mål eller drömmar? 

Kristina Lugn har sagt det så bra:

vem gnäller ni för?

vem är det ni sitter och gnäller

och ynkar och tårar er för?

vem är det ni väntar

med fuktiga nosar och blanka ögon

och skrevande sinnen

och fladdriga hjärtan

och konstiga knutar i magen?

varför sitter ni här 

och hukar i vrår och kikar

genom mina nyckelhål

och bevakar mina utgångar

och registrerar varje liten 

rörelse jag gör

som om den vore riktad mot er?

vad vill ni hemma hos mig

vem är det ni vill fånga

mellan era klibbiga tassar

vem är det ni vill sluka 

med era ömkliga blickar

vem är det ni vill dra ner

i er hjälplöshet

och varför

varför

vill ni inte respektera

att jag blir rädd

när rädslan är för nära inpå?

Ur  Om jag inte, 1972