På väg hem en dag i förra veckan när jag genade genom Björns trädgård stannade jag upp vid en stolpe där SARA! stod skrivet med stora bokstäver. Det brukar inte stå SARA! där, så därför stannade jag upp för att läsa. Jag vet ingenting om dessa människor, jag har ingen aning om hur Henrik och Saras liv ser ut, men ändå blev jag oerhört berörd och jag hoppas Sara själv sett klistermärkena.
hjälp vad fint. fast jag får ändå ont i magen när jag tänker på sara. att hon nog inte heller har det så lätt.
SvaraRadera