Depp-pepp

På en deppig dag som denna är det nyttigt och närmast nödvändigt att påminna sig om de fina saker man har i livet. Som vänner till exempel. De där vännerna som man för allt i världen inte skulle vilja vara utan. Många av dem har dykt upp i mina svartaste, svåraste stunder då jag känt mig som mest ensam. Plötsligt står de bara där, presenterar sig och säger: "Hej! Jag vill vara din vän!" Och jag tackar och bockar och faller i deras armar.

Deppdag

Idag är en deppdag. Så är det alltid, deppigt, dagen efter något fantastiskt. Igår var jag på galej  med BAO på Galejan på Skansen i Stockholm och det var så fabulöst, fantastiskt helt otroligt bra. Så bra att det gör ont inuti. Och när jag varit på en konsert, föreställning eller något annat som är så bra så att det gör så där ont inuti blir jag alltid deppig efteråt. 

Deppig för att det är över, deppig över alla tankar och stora frågor som kommit upp inom mig tack vare detta fina. Och så blir jag deppig för att jag själv vill och längtar efter att själv vara en del av i det bra jag sett. Jag vill inte stå i publiken och bli berörd. Jag vill stå på scenen och beröra! Jag vill inte stå utanför och titta på. Jag vill gå in och vara med, vara en del av den gemenskap jag beundrar och där i stunden helt uppslukas av! 

Jag drömmer om att en dag få dela scen med en del av mina förebilder. Arbeta tillsammans med dem, lära av dem. Vara kollegor på lika villkor. Och jag hoppas innerligt att min dröm en dag kommer att gå i uppfyllelse. Annars kommer jag nog bli deppig för livet...

TipsTipsTips

Igår visade K Special en film bestående av Ingmar Bergmans egen dokumentation av sina filminspelningar, inspelad på smalfilm. Programmet är bara en halvtimme långt, men ger en fin inblick i arbetet bakom kameran och kanske framförallt en aning om hans stora kärlek till sina skådespelerskor. Harriet, Liv och Bibi - vilka kvinnor! Rekommenderas! 

_________________

Filmen hittar ni HÄR

Ett fint minne

Ett par bilder till från min examen, nämligen mitt program som jag blev väldigt nöjd med. Bilden på framsidan är från en vacker gränd i Gamla stan i Stockholm i vintras. Den andra bilden är från en båt förra sommaren på väg till Åland. Fick faktiskt beröm från juryn för både musik, program och klänning efter konserten.

Mer än en skaplig vänskap

Att umgås med vänner som verkligen betyder något är kanske det bästa som finns. Att få prata, dryfta och bara skratta tillsammans. Igår träffade jag Rebecca, en riktig ängel på jorden. Vi gick i samma klass i gymnasiet och träffas de få gånger på året som vi är i samma stad; den här gången blev det en solig eftermiddag i Uppsala. 

Jag ♥ Bibi

Det går inte annat än att älska Bibi. I Nära Livet. I Persona. Och i allt annat hon varit med i. Alltid lika briljant! Alltid lika vacker! Bibi är bäst - ingen protest! 

Dumpling Dynasty

 För två år sedan köpte jag en plånbok från Dumpling Dynasty som jag haft fram tills nu. Det har varit min favoritplånbok, och nu är den helt utsliten. Men, för ett tag sedan köpte jag en del nya saker med samma kitschiga design, bl.a en necessär och en väska. Båda är tillverkade i 100% återvinningsbart material. Toppen både för en själv och miljön!  

Nytt i musikfilken

Idag har jag lagt upp ett nytt stycke under filken Musik. Det är jag som spelar ett Intrada, ett solostycke av Otto Ketting, i början på förra sommaren. Det hörs nog ganska tydligt att det är en liveinspelning och jag har låtit den vara helt oretuscherad, men jag tycker att det är ett fint stycke och därför har jag lagt upp den. Mycket nöje!

Stockholm i mitt hjärta

Igår åkte mina föräldrar och jag till Stockholm för att fira deras bröllopsdag. Det blev ett lugnt firande, denna soliga och varma dag, med mat på Djurgården och dans på Gröna Lund. Senare kom J förbi och när kvällen gick mot natt åkte vi förbi det rum som från och med nu är mitt lilla krypin. Det var litet, men ändå större än jag förväntat mig. Det känns för bra för att vara sant så nu väntar jag bara på att något ska inträffa som gör att inte kan bo där. Hoppas hoppas hoppas att inget oförutsett händer. 

Klick!

För ungefär en månad sedan köpte jag en Polaroidkamera och jag är himla nöjd! 

Vi tittar lite: 

Tre bilder från min examensdag

 På restaurang efter en konsert

Kölner Dom med vacker himmel

 Michael, Dario och Felix

 Caroline och jag

Sommardopp

Tidigt i morse steg jag upp, åkte till mitt bad och tog årets första dopp. Som jag har längtat! Jag säger "mitt bad" för det är så det känns; i det här grumliga vattnet är jag i princip uppvuxen. Alla mina barndoms somrar har jag tillbringat här. I dag var jag dessutom helt ensam. Att simma ut i en kylig sommarsjö innan dagen riktigt vaknat och förstummas av utsikten - det är bland det bästa jag vet! 

Kärlek på en bro

I Köln, precis bakom Domen, finns något alldeles speciellt

Där finns en bro, i folkmun kallad Die Liebesbrücke - Kärleksbron

En gång för länge sedan gick ett förälskat par ut på bron. De satte fast ett hänglås

och kastade nycklarna i Rhen som ett bevis på deras eviga kärlek

Nu finns här många tusen hänglås, ofta med namn och datum ingraverade, i regnbågens alla färger

De senaste åren har antalet lås växt så mycket på den ena sidan att det nästan är svårt att få plats med fler

Allra flest är det i mitten på bron och många turister stannar för att beskåda kärleksfenomenet

En del lås har hängt länge och blivit rostiga

En del har diverse attiraljer påhängda

En del är helt vanliga hänglås

Jag undrar vad Thomas svarade när han fick se det här:

En del har gjort något alldeles eget, kanske för att lätt kunna hitta tillbaka igen

Man kan bli stående länge och bara stirra på mängden lås och förundras över kärlekens kraft

Och till slut en dag sattes även ett lås upp från vår familj 

Ett rött, mitt på bron, med tre bokstäver

Nycklarna ligger nu på Rhens botten tillsammans med alla de andra och kan beskådas på bron bakom Domen

Om man hittar det förstås...